Hundarna och jag befinner oss sedan snart två veckor tillbaka i Storuman där jag provar på nytt jobb.
Till att börja med bor vi i lägenhet två trappor upp, inte optimalt men får fungera så länge vi inte har klart hur länge vi stannar. Jag är glad att vi har hundar som inte har svårt att anpassa sig till nya omständigheter. Det är väl bara Atla som bott i annat än hus tidigare men det är skönt att de inte reagerar på alla höga ljud av skrikande, springande barn i trappen tokskällande finnspets och papillon (ibland har vi sterero), musik och m.m. Huset är oerhört lyhört så den lilla papillonen våningen under har fullt sjå att markera då vi rör oss på våningen ovanför för att inte tala om då vi passerar i trappen utanför. Finnspetsen provar både hållfastheten och räckvidden på linan han sitter fast i ute på gården då vi passerar…
Ullådalen 1;a maj, inte en barfläck, is på alla tjärnar och bäckarna hade inte brutit
Maj är en månad som verkligen kan bjuda på härlig skidåkning, dagen innan vi åkte upp till Storuman passade vi på att ta en tur i Ullådalen. Föret var fantastiskt med hård packad snö under och ca 5-6 cm mjuk nysnö ovanpå.
Första helgen vi var upp i Storuman (6;e maj) åkte jag upp Ryfjäll. Då vi lämnade Storuman på förmiddagen låg det lite regn i luften men sedan klarnade det upp och vi fick en fin dag med lika bra före som i Ullådalen
Upp på fjället följde jag skoterleden på Norrsidan där det låg snö hela vägen, på södersidan Ryfjäll var det betydligt längre upp till snön. Väl uppe gick de att åka fritt över fjället under hela dagen.
Det var stora rejäla barfläcker att sitta och vila på.
Det är sådana här stunder som man får passa på att njuta – livet känns helt okej.
Kristihimmelfärdhelgen bjöd inte på något bra väder, regn och plusgrader under nätterna. Den tänkta turen till Stekkenjokk med boende på Saxnäsgården fick ställas in då föret inte höll. Istället passade vi på att bekanta oss med omgivningarna och fann den här fina vandringsleden (Kyrkstigen) 2 km utanför Storuman.
Lite småregn i luften gjorde att de lättare värmetäcken åkte på under fikat.
Första delen av leden gick genom fin tallskog med insprängda myrområden. Jag tror knappt att jag sett så långa sammanhängande spångar tidigare förutom i Remarka (Norge) men det var mycket bekvämt då det den här tiden på året är relativt blött markerna.
Sista delen gick genom contortaplanteringar som effektivt skymde all utsikt.
Contortaplanteringarna var av och till genombrutna av klapperstensfält men här hade de som tur var lagt ut spång, blir annars rätt halt och slipprigt att gå över stenarna då det regnat.
Söndagen bjöd i alla fall på fint väder, här tar vi en tur ute vid Luspholmen. Vattennivån i älven ser ut att vara väldigt låg, efter stränderna låg det fortsatt is kvar som var hård och gick att gå på. För en vecka sedan hade det säkert gått helt fint att åka skidor efter älven.
Längre ut svag och farlig is. Under våren känner jag att man verkligen får hålla koll på hundarna då det ofta ligger massor med mås och sjöfågel ute i de öppna stråken som kan locka.
Riktigt, riktigt varm och skönt blev det i solen då vi satt och fikade.
Och vi träffade på årets första mygga…..