I går kväll återkom jag, Storm, Bris och Mara från en lååååång resa till Bergen där vi varit för att hälsa på Xavis mor Lucilla, syskon och släktingar på Rugdelias kennel. En snabb beräkning med hjälp av google maps visade att det ”bara” var 11 mil längre att köra på svensk sida över Sveg och sedan över Elverum och Hamar till Bergen vilket gjorde vägvalet. Vi stannade över natt i ”vargland” på vandrarhemet i Fulunäs som ägdes av en exentrisk engelsman i ”exil”. Under kvällsprommenaden nere vid älven upptäckte jag stora tassavtryck i nysnön men inga spår av människa….Senare under kvällen fick jag höra av två karlar som bodde på vandrarhemmet medan de byggde en stuga att de sett varg för tre dagar sedan. Det kändes lite ruggigt så dagen därpå då jag var uppe redan strax efter fem på för att hinna med en morgonjogg innan en lång resa genom Norge fick hundarna springa kloss bakom mig.
I vila efter kvällsprommenad i ”vargland”
Alla som kört bil på Norsk sida vet att det tar tid….efter elva timmar var vi framme i Bergen. Vägen över Filefjell var under ombyggnad och vi hade tur som lyckade köra mellan två ”stängningar”. Vägen var dessutom smal som en sämre cykelbana och då skylten med tecknet för avsmalnande väg dök upp kändes det inte så kul. Vid möte med trailers i skarpare kurvor fick vi backa för att lyckas passera varandra. Under kvällen började rummen på ”hotell Rugdelias” fyllas på med ytterligare besökare och fler hundar. Hannu Liedes domare från Finland som skulle döma under provet till helgen samt kullsyskon till Xavi.
Fullt hus på ”hotell Rugdelias”, Tore delar ut ”kvällssnacks” till såväl husets hundar som besökande
Under kommande dagar fylldes huset på med fler hundar och deras ägare som skulle starta på jaktprovet under helgen.
Som mest tror jag att det befann sig elva hundar i huset, jag kände mig nästan tillbaka på slädhundskenneln vid utfodringsdags
”Grand Old Lady” Zernobia såg till att hålla ordning på såväl den egna flockens medlemmar som fyrbenta besökare. Det var härligt att se att alla hundar fungerade fint ihop trots litet utrymme och många nykomlingar.
Under onsdag och torsdag var vi ute på morkullejakt, i terräng som var ovan att jaga i för både mig och hundarna. På sin väg ned till sydligare breddgrader stannar morkullorna för att ”proviantera” på Vestlandet och det kan då vara riktigt gott om fågel. Tyvärr krävs det att det ska ha blivit kallt i Finland och Sverige för att de på allvar ska börja röra på sig söderut och mellanlanda på Vestlandet. Då vintern inte slagit till på allvar i grannländerna var det därför inte så mycket fågel i området. Lucilla visade i alla fall hur det skulle gå till och ”trollade” fram ett antal morkullor. Bris hade flera fina löpjobb men de mer stationära morkullorna var duktiga på att finta hundarna och inte ens Lucilla fick fram dem alla gånger.
Ovan terräng att jaga i för både mig och hundarna…
Det är inte bara mjölk som ger starka ben….Skogen kring Bergen växer på branta bergssluttningar vilket innebär att man antingen klänger sig uppåt eller nedåt i terrängen. Mestadels är det också väldigt tätt, antingen planterad ungskog, ”sumpskog” eller höga enbuskar på ca 2 m. Hundarna ”försvinner efter ca 10 meter så här gäller det att de håller kontakt eller rapporterar eller helst både och. En del områden bestod som på bilderna av åkerliknande områden med lövskog och tätare planteringar med granskog.
Bris i depå och Hannu iaktar Tore och Zernobia som är ute på sök
En morkulla? Vi hade inte mycket fågel då de inte börjat ännu inte börjat flytta söderut på allvar.
Den första dagen hade vi i stort sett uppehåll med bara lite lätt regn på eftermiddagen. Dagarna är korta i slutet av november, vädret med låga moln och lätt till mer rikligt regn gjorde att det i tätare skog inte blev riktigt ljust.
Dag två var vädret betydligt sämre med i stort sett dagsregn. Vi sammanstrålade med Mats och Hannu som jagade hjort i samma område som vi jagade morkulla och lunchade tillsammans under tak.
Det är precis så blött som det ser ut på bilden…
Under fredagen följde med som åskådare på jaktprov. Regnet hällde ned hela dagen och på mer öppna områden i kombination med frisk vind. I ¨”min grupp” var det en hund som gick till pris, en gordonsetter som fick ett 2:a AK.
Fredagen bjöd på rikligt med regn och i de täta granplanteringarna var det inte mycket ljus
På lördagen startade jag Mara som dels gått riktigt bra under de två jaktdagarna och som också behöver lite erfarenhet att på prov då hon bara två starter sedan tidigare. Tyvärr hade domaren för dagen inte samma uppfattning om skogssök så Mara fick bara två släpp inte vi åkte ut. Mara är en hund som alltid jobbar i god kontakt och är terrängen tät till mycke tät går hon i fina jämna slag upp efter sluttningarna och revierat tätt förbi mig vilket innebär att jag alltid vet var jag har henne. Domaren önskade ett mer ”garmin astro” sök vilket i mina ögon kanske hade varit jaktbart i den terrängen med en säker rapportör. Jag förstod inte riktigt men flera släpp tyckte jag mest gick ut på att både hund och ägare var borta men på varsitt håll och någonstans i slutet av släppet lyckades man sammanstråla på samma plats med domaren.
Några som däremot lyckades bra var Tore och Xavis mor Lucilla. Man kan inte låta bli att imponeras av denna hund som ”trollar” fram fågel oavsett om det är på prov eller jakt. Lucilla är en riktig jaktmaskin som jobbar klokt och rapporterar både spontant och på inkallning något som verkligen är ett stort plus i de täta skogarna runt Bergen.
Ett STORT tack till Tore och Anne-Grete som med stor gästfrihet tog emot mig och tre hundar i ett redan ”fullbokat” hus och som gav mig möjlighet att se både Lucilla, kullsyskon och släktingar till Xavi. Jag uppskattade verkligen möjligheten att under flera dygn få umgås med hundarna och se dem både i hemmiljö, under jakt, prov och tillsammans med många okända hundar i huset.
På vägen hem ”extraknäckade” vi åt Tännäs sameby och flyttade på lite renar….