Två veckor senare än vanligt

Inläggen på facebook har varit negativa vad det gäller föryngring av framförallt ripa men även till viss del skogsfågel. Debatten har gått om jakten skall stängas av och/eller om vi frivilligt skall avstå? Forskning sker både på norsk och svensk sida på vilken inverkan jakten har i kombination med övriga faktorer som predatortryck, väder, födtillgång för både skoghöns och ripans bestånd. Här är några av de inlägg och forskningsrapporter under åren sedan småviltsjakten släpptes ”fri” (http://blogg.slu.se/forskarbloggen/?p=253, http://stud.epsilon.slu.se/315/1/Mirja_Lindberget_exjobb_200, http://www.slu.se/sv/samverkan/kunskapsbank/2009/11/lika-manga-ripor-i-omraden-med-jakt/, http://www.jaktojagare.se/se/article_print.php?id=476092, http://www.naturvardsverket.se/Start/Forskning/Forskning-om-vilt/Pagaende-viltforskning/Ripjagares-respons-och-jaktstatistik-i-forvaltning/).

Enligt de forskningrapporter jag läst så verkar i alla fall vi svenska jägare vara de som är mest ineffektiva, om det beror på etik eller sämre hundar och skyttar än andra nationaliteter låter sig vara osagt. Hur som helst verkar vi ju vara de mest ”ofarliga” att släppa ut i terrängen även under dåliga år. Ineffktiviteten i kombinationen med antalet borde kanske tala för att återgå till det gamla systemet där svensk jägare fick starta jakten 25 augusti, nordisk jägare 10 september och utomnordisk endast tilläts jakt med svensk guide? Att helt stänga av jakten verkar för mig befängt då det redan finns redskap att begränsa, Jämtlands län är tex idag till stor del kvoterat där områden stängs efter uppnått jakttryck. Ett dåligt år går det i så fall att sänka antalet jaktmannadagar innan området stängs istället för att stänga helt. En annan kanske än mer effektiv åtgård kunde ju vara att starkt begränsa helikoptertrafiken, enligt de flesta studier går den ”normale” jägaren inte mer än 3-6 km från väg…det skulle med andra ord bli stora områden med mycket få jägare. Det vi  också ska komma ihåg då vi läser norska forskarrapporter är att i Norge har de inte avsatt några buffertzoner som i sverige och antalet ripjägare är betydligt fler till antalet.

Hur som, vi har själva tillbringat en vecka i Härjedalen där tanken var att hinna ta det lite lugnt efter de hektiska dagarna under Fäviken innan jobb tar vid. Så mycket vila blev det inte då vi hade en hel del fix efter takläggningen och avvattningsystemet måste vara uppe inför höst och vinter. Vi hann dock ut och göra en liten inventering av en del av jaktmrådet där våra egna marker ingår för att se hur det gått för skogshöns och ripa. Till att börja måste jag säga att allt är ca två veckor senare än normalt. Hjortronen brukar vid den här tiden vara mer än plockbara men nu var det övervägande hårda och röda kart och det var många steg mellan myltan. Det verkar också som att kycklingarna har kläckts senare vilket i så fall är tur då det sammanfaller bra med att det inte fanns så mycket insekter i början av sommaren. För Mara som bara har en jaktsäsong i benen (näsan) var det svårt eller mycket svårt att finna fåglarna som inte gav mycket vittring i den varma temperaturen. De äldre hundarna som Storm och Bris jobbade både på jaktklokhet och framförallt erfarenhet då de efter en hel del envishet kunde precisera fågel. Då Mara och Sila inte klarade reda ut vittringen byttes de därför ut mot de äldre hundarna. Under de tre korta pass vi var ute så fann vi ingen kull uppe på myrmarkerna men såg skogfågelkycklingar som sprang över vägen vid några tillfällen. Att det såg ut som det gjorde lägger jag inte för stora värderingar i än då jag aldrig gått u i mitten av juli och inventerat…Små kycklingar är MYCKET svåra att finna för hundarna, de rör sig lite och avger mycket lite vittring – det är inte meningen att varken vi, hundar eller andra ”rovdjur” ska finna dem. Under ”normala” år då jag varit på hjortronplockning under andra-tredje veckan i juli har jag haft med hundarna gående ”bakom” och sedan har de fått legat i ”depå” medan jag plockat. Det är mer regel än undantag att jag kliver upp kycklingar inom nära avstånd från dem som de överhuvudtaget inte fått vittring av trots att de legat där en lång stund. Det kan vara bra att ha i åtanke då inventeringen av ripa i våra svenska fjäll sker vid samma tid som ”normala” år trots att de flesta är överens om att det mesta i naturen i övrigt är två veckor försenat…..En annan tanke är också vilka hundar vi medför, har de jakterfarenhet? Själv går jag bara med våra äldre hundar på ripinventeringen på statens mark och går sedan och tränar med de yngre då det blir tillåtet. Man skall vara medveten om att 2-3 veckor gör mycket för storleken på kycklingarna så att unghunden fungerar fint vid jaktstart är inte så konstigt. Vilken nytta den gör under en inventering på de statliga markerna där resultaten sedan skall ingå i forskning och ligga till grund för hur avstängningar och kvoteringar ska hanteras kan däremot ifrågasättas…..

Minst två veckor senare än ”normalt”….

Jakområdet där våra marker ingår består dels av stora öppna myrmarker med gles skog

…. och mer tät skog

Elisabet och Sila var med under två dagar och hjälpte oss.

Jaktlig erfarenhet ger stor skillnad i svåra förhållanden….

Det var många steg mellan myltan

Det blev dock en liten hink

Myrmarkerna var delvis mycket blöta efter den regnrika sommaren och någon brist på mygg och knott var det inte. Fika fick intas stående om man inte ville gå vidare med blöt byxbak.

En härlig syn….blir moget om ca en vecka.

Och avvattningssystemet blev klart!!! Skönt då hela sommaren har dominerats av ”tropiska” skurar.