Rago en glad hund med samma social socialtbeteende som resten av kullen
Nu har jag precis som de flesta uppfödare råkat ut för det som kan hända eller i vart fall hända om man ska tro att Murphys law är gällande ”Om något kan gå fel kommer det förr eller senare att göra det.” Hittills har de fem planerade parningar som vi haft resulterat i kullar med valpar i storlek 5-11 valpar. Jag har inte nyttjat mig av progesterontest utan helt enkelt utgått ifrån vilken period som mina egna hanhundar brukar visa att det är ”de rätta dagarna” och det har som sagt givit resultat. Det som varit är att jag vanligen tagit till några dagar för mycket i säkerhetsmarginal vilket gjort att jag fått stanna ibland upp till 5-6 dagar innan parning. Den här gången började Storm visa ökat intresse redan på dag 10 vilket inte alls stämde med min beräkning av att ChaCha brukade ha de rätta dagarna någon gång runt 15:e dygnet och vid förra parningen parades på 20:e dygnet. Aras hade börjat signalera ökat intresse redan 3 dagar tidigare men som ungdom är han inte mycket att lita till. Då jag hade två resdagar framför mig åkte jag för att ta ett progesteronprov för att få en analys på var i löpcykeln ChaCha befann sig. I min tro så hade Aras lyckats trigga igång Storm med sitt ökade intresse vilket gjort att han börjat intressera sig för tidigt. Nu börjar Murphys law gälla…
I Östersund fanns det inte någon klinik som hade reagenser hemma då dess hade fastnat i Norska tullen därför togs blodprov som skulle skickas för analys på SLU. Svar ges vanligen dagen efter mitt på dagen, den här gången hade provet tydligen kommit på avvägar och inte nått SLU. Storm blev mer och mer intresserad och jag beslöt mig för att starta resan torsdag morgon då jag tänkte att det var bättre att börja åka.
På morgonen då jag startade låg kvicksilvret på -35 grader och bilen var lite trög.Två mil från Strömsund ”bingade” bilen högt och upplyste mig om ”engine fault” och en ilsken lampa blinkade som enligt instruktionsboken hade betydelse ”betydande motorfel, uppsök genast auktoriserad verkstad”. Jag puttrade vidare på låghastighet till Strömsund där jag visste att det fanns en Wolkswagen verkstad. Efter en viss väntan då det var lunchstängt fick jag prata med verkstaden, tyvärr kunde de inte ta in min bil, de hade fått datakrasch för två dagar sedan och kunde inte felsöka utan inväntade själva IT- hjälp. Jag satte då bilen på dieselvärmare en halvtimme och sände en stilla önskan om att det bara var kylan som fått varningslampan att blinka. Min gissning visade sig vara rätt och några timmar försenad kunde jag fortsätta min resa.
Runt tretiden ringde de från kliniken jag varit med ChaCha till och tagit blodprov, provet hade kommit till SLU under eftermiddagen och var nu analyserat. I tisdags lunch hade det legat på 16 vilket innebar att hon hade ägglossning DÅ..Jag frågade om det var lika bra att jag vände men de tyckte absolut att jag skulle åka och prova. Jag insåg att jag inte hade tid att åka hela vägen till Helsingfors och ringde därför Tapio uppfödare till Ura och hörde om han trodde att hans kullbror Usva fanns tillgänglig i Uleåborg. Tapio gjorde ett försök att få upp Ura till Helsingfors men ordnade istället att Usva fanns på plats. Jag ringde och vidtalade avelsrådet att byta hanhund vilket inte var något hinder då den förra kullen inte medfört några konstigheter.
Efter en snabbrastning och fodring av hundarna i Luleå och upphämtning av en bekant som fick hjälpa mig att köra medan jag slängde i mig en matlåda som hon ordnat åt mig fortsatte vi i flygande fläng i kamp mot tiden och Uleåborg. Halv tolv på natten kom vi fram efter 90 mil körning. När jag släppte ihop Usva med ChaCha såg jag redan då att det troligen var ca 1/2 dygn för sent, kanske hade det gått på morgonen eller kanske till och med under eftermiddagen. ChaCha är en mycket social hund och skulle inte säga ifrån om hon var på väg in i höglöp utan bara hoppa undan så att hanhunden inte skulle få fast henne. Nu lekte hon en kort stund och sade sedan ifrån då han försökte kliva på henne. Vi stannade trots allt över natten och lät dem träffas under förmiddagen men då var intresset om än svalare. Vid lunch insåg jag att Murphy vunnit den här gången och vi återvände till Luleå.
Trots att fick jag något vettigt gjort vi hann med att få träffa två kullsyskon till Aras, Rago som Usvas ägare Tuomas behållit som parningsvalp vid förra tillfället och Tielma i Haparanda. Rago är mycket typlik Niak som jag träffade under första jaktveckan i höstas och som numera bor hos ChaChas kullsyster Jäntas ägare utanför Järpen. Tuomas beskrev Rago som ”lite smartare” än sin far vilket troligen nedärvts från ChaCha som ibland är lite för smart för sin ägare..Han är mycket apporteringsvillig och Tuomas berättade att han i stort sett inte tränat alls inför unghundsprovet där Rago blev bästa unghund med full poäng. De hade också jagat över honom både på fält och fjäll och Tuomas var nöjd med det han sett. Tielma är en dam med fart i men det är roligt att se att trots skillnad i uppväxt att hon har den där förmågan att koppla av totalt även om det inte är det som hon fått träning i. Vi hann med att ge lite råd och tips för koncentrations träning som komplement till motion och konditionsaktivitet som hon får mer än nog av i en fyrbarnsfamilj. Tielma är mycket uppmärksam och försöker verkligen förstå hur hon ska göra det som önskas av henne. Hon har samma stora apporteringsvilja och det behövs bara lite finslipning vid avlämnandet för att apporten ska se riktig snygg ut. Både Toumas och Camillas familjer är mycket nöjda med hur deras hundar fungerar i familjerna med stoj och stök med många barn, kanske den viktigaste delen då våra hundar bor inomhus i familjen och familjedagarna är fler än jaktdagarna. Båda beskrev att de upplevde att deras hundar hade ett mycket socialt beteende ochfungerade mycket fint i kontakt bland andra nya hundar och folk.
Sedan kom den tråkiga delen att meddela alla förhoppningsfulla valpspekulanter att vi för första gången råkat ut för en misslyckad parning och att det inte skulle bli några valpar till våren. Några har valt att stå kvar ett år för att invänta att vi gör en ny parning mellan ChaCha och Ura. Nästa gång kommer jag definitivt inte att invänta några prover utan direkt mina egna hanar börjar visa intresse styra bilen mot det mörka rågbrödets land.
Rago är precis som Niak mycket typlik sin far men håller en mindre och bättre storlek. Tyvärr ger inte bilderna Rago rättvisa då jag skulle ha behövt lite mer tid på mig för att få till några bättre. Några bilder på Tielma blev det inte då det hunnit bli för mörkt för det skulle bli någon skärpa på dem.
