Valpar och valpar på gång

9571_564959813680259_8050819024284514111_n

För två veckor sedan föddes valparna efter Miska och FI JCH Fjällvittrans Foggy (https://www.facebook.com/martti.rissanen.9?fref=hovercard). Det blev en kull på fem valpar, en hanhund och fyra tikar. Hanvalpen ska till ägaren till Foggys far Armin II vom Hege-Haus och resterande av tikarna är också bokade. Ännu en parning är planerad med Foggy i år en kombination med tiken Teerikujan Ritva (http://intranet.saksanseisojakerho.fi/pentue_sukutaulu.php?pentue=1951, http://www.teerikujankennel.tarinoi.fi/18744)

I torsdags blev det parning mellan Kuksapirtin Usva och ChaCha. Tyvärr blev det bara en parning, troligen pga att det var första parningen för Usva och förutsättningarna inte blev de bästa. Som vanligt åkte jag alltför tidigt och fick därmed tidsbrist då dagarna jag tagit ledig från kliniken inte räckte till.  I måndags var det fortsatt bara ”lek och bus” mellan Usva och ChaCha så då beslöt jag att ta med mig Usva till Sverige för att invänta rätt dagar för ChaCha. Tyvärr ställde kylan till det och förutom en verkstadsdag i Luleå så blev jag kvar ytterligare 2 dagar i Luleå då kylan satt stopp för någon längre bilkörning. Med temperaturer från -33 till dryga -40 fick jag för drygt två veckor sedan erfara att frysning av motorer kan sätta stopp för fortsatt resa. Under dessa två dagar ställde ChaCha upp sig, vi var tvungna att hålla till inomhus då tempen låg på – 33 i Sunderbyn där vi övernattade. ChaCha försökte verkligen uppmuntra Usva men verkade tappa tålamodet och klev undan då Usva fumlade på utan att lyckas vilket innebar att han fick börja om från början igen. Efter en jobbdag på Bodenkliniken där hundarna fick husera inträngda i burar bakom undersökningsrummen åkte jag vidare till Gällivare med föga hopp om någon parning. Sent på kvällen då jag kom fram släppte jag ut hundarna på gården då tempen bara låg på ”varma” -23 och ”tjopp” så satt Usva och ChaCha ihop. Något jag uppmärksammat är att en del hanhundar behöver lite mer ”svängrum” då det är första gången de ska para, uppenbarligen verkade Usva vara en av dem så troligen hade det blivit parningar även de andra två dagarna ChaCha gav tillåtelse om vi haft möjlighet att ha dem ute.

Under veckan som gått har jag fått chansen att se Usva i flertalet olika miljöer, dels hemma i hans egen familj i Kempele och dels på resande fot tillsammans med mig. Usva är verkligen en hanhund som kan tackla både miljöombyten, resande, kontakter med nya hundar och människor utan att visa minsta tecken på stress. Usva har ingen tidigare erfarenhet av att flacka omkring och byta husrum var och varannan natt som min ”Taikonfamilj”. Trots det presterade han en parning på kvällen då vi kom fram till Gällivare efter både resande och flera miljöombyten vilket visar för mig att han är en hund av rätt kaliber. Nu hoppas jag att parningen trots störningar inte skedde för sent så att jag kan se fram emot en valpkull till påsk. Ska jag gå efter hur ChaChas mor Bris och mormor Freja betedde sig vid parning så var de precis som ChaCha mycket tydliga med vilka dagar som var aktuella och tillät bara parning under dessa. Dagarna före och efter busade och lekte de med hanhunden men klev undan då de försökte kliva upp på dem, samma beteende har ChaCha också visat upp under tiden vi haft Usva hos oss.

IMG_9325 (800x569)

Full fart på Usva då han släpps på fälten

IMG_9355 (800x533)

Lugn och balanserad både i hemma miljö…

DSC_0023[1]

…och på resande ”tass”

IMG_9335 (800x533)IMG_9347 (800x533)

En stor men mycket snäll hanhund

IMG_9359 (800x533)

ChaCha och Usva har många liknande egenskaper både mentala och jaktliga. En av de viktigaste för mig förmågan att snabbt knyta sociala band med nya bekantskaper såväl två som fyrbenta samt tackla miljöombyten utan att uppvisa någon stress. ChaCha hade innan hon flyttade in till mig permanent inte levt ”Taikonliv” men föll omedelbart in i den nya livsstilen. 

CIMG7467 (1024x768)CIMG7480 (1024x768)

Idag var det varma -18 så då passade jag på att prova Usva på en 15 km sväng på skidor, och jadå han fungerar fint även i skidspåret! Att både möta och köra om skidåkare med eller utan hund var heller inget problem. På skoterleden tillbaka till stugan mötte vi på renar som stod på spåret vilka han inte heller tog någon större notis om. 

Det här inlägget postades i Avel. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *