Chacha på solotur med mig, historiens vingslag då hennes mormor Freja och jag gjorde många jaktturer och övernattningar i mitt lilla Hilleberg Akto tillsammans.
De två första jaktdagarna gick vi några timmar på privatmark dels pga att jag inte var i form för någon längre tur då jag dragit på ett envist virus några veckor och dels pga att Mara fortsatt måste vänta många veckor innan det är dags för att släppa henne igen. Tyvärr återfann vi inte de kullar jag fann då jag tränade på samma mark så resultatet var magert.
Efter några dagars ”restaurering” för min del provade jag att tillsammans med ChaCha och Storm gå ut på ett lågfjällsområde med relativt kort transportsträcka men reda första natten fick jag feber igen. Efter någon timme på tungtrampad myrmark insåg jag att det var bäst att vända tillbaka trots att vi fann en del ripa då mina krafter inte räckte till för fortsatt jakt.
Återigen efter lite vila på hemmaplan packade jag säcken, den här gången viktoptimerad för att jag inte skulle slösa alltför mycket på mina återvunna krafter. En annan orsak var att jag hade börjat förstå av rapporterna från de som varit ute att det definitivt inte var ett toppår men att det fläckvis kunde vara rätt ok. Jag ville därför ha så lätt packning att jag kunde förflytta mig relativt enkelt över lite större områden. För första gången på många år plockade jag fram mitt Hilleberg Akto tält och sparade bara där 1,5 kg i vikt. Övrig packning och mat reducerades kraftigt i förhållande till jag normalt bär. ChaCha och jag gav oss först iväg till bortre ändan av det område där vi brukar vara under första jaktveckan. Efter en dag då jag vandrat genom hela dalgången betydligt längre bort än vi någonsin varit under tidigare år kunde jag konstatera att det inte var en av fläckarna med ok riptillgång. Vi förflyttade oss därför en halvdag över fjällmassivet till nästa dalgång längre västerut där tillgången var ok med flera kullar. Storleken på kycklingarna varierade däremot kraftigt, en del var riktigt, riktigt små och andra hade mer normal utveckling. Fjärde dagen jagade vi en 1/2 dag och fick sedan en låååång väg tillbaka då bilen stod ”fel” i förhållande åt det håll jag valt att gå. Efter fyra dagar på tu man hand med ChaCha kan jag bara återigen konstatera att hon ärvt Bris skicklighet att både finna och hantera riporna plus att hon är helt otrolig kompis på solotur.
På väg hem ringer mina jaktgäster som jag tror ska komma först till helgen och talar om att de ser fram emot att träffa mig dagen därpå…Det var bara att tänka om och ställa in sig på två dagar till på fjället trots att både jag och ChaCha redan hade väldigt många km i benen. Vi hade turen att få förstärkning av Bodel och Peders Loke som nu var utvilad efter några dagars skogsjakt. ChaCha skötte trots många dagar på fjället sig helt exemplariskt och jaktgästerna var mer än nöjd med både hennes och Lokes insats då de fick fälla ripa över dem båda.
En alltför kort visit i ett lågfjällsområde jag gärna återvänder till, men då med lite piggare ben.
Under vandringen upp kändes valet av mitt solotält väldigt bra däremot inte första kvällen då jag slog upp det då jag blivit van vid att ha betydligt mer utrymme. Andra natten hade jag vant mig och hittat ett bra system för både grejor och matlagning trots begränsad yta.
ChaCha blickar ut över ”vår dalgång” där jag aldrig tidigare upplevt en så låg tillgång på ripa.
Vi hade turen att få vara ute under fyra dygn med strålande väder, förutom första morgonen då det var dimma innan det sprack upp runt 11 snåret. Nätterna var kalla med temperatur strax över nollsträcket.
Några kantareller fick förgylla torrmaten och någon ripa fick följa med hem även om de flesta fick vara kvar på fjället.
Fläckvis var det också gott om hjortron, men oj så sent mogna i förhållande till de senaste åren. Många av bären var fortsatt helt röda och hårda, frågan är om de hinner mogna innan frosten kommer?