Nej…jag fotade inte björnmötet..
Sent en kväll i veckan var jag ute på en träningstur med hundarna efter fäbodvägen där vi fann den slagna älgen för någon vecka sedan. Under de senaste dagarna har jag börjat jogga förbi dagtid och det har inte sett ut som att björnen har rört sig där. Trots allt har jag haft en reaktion på hundarna precis bredvid älgen men jag räknade med att det var gammal vittring som låg kvar. Den här kvällen bar hundarna klövjeväskor och jag hade en hund på drag framför och två gående lösa bakom. Det blåste en del och plötsligt satte ChaCha som gick på drag framför sätta upp nosen och lade tryck framåt. Storm och Mara som gick bakom satte även de upp nosarna och tryckte på och ville om mig på stigen. Vi har flera saltstenar utplacerade i området och jag antog att det var älg i närheten. När vi närmade oss platsen för den slagna älgen började jag i vanlig ordning att sjunga(nej det är inte vackert) för att förvarna om ev. ”matgäst” skulle finnas på plats. När vi kom fram för platsen för älgen så låg den inte kvar, jag hade blicken riktad mot marken för att se om det syntes att den var flyttad när hundarna plötsligt tvärnitade. Då jag tittar upp ser jag på knappt tio meters håll en björnhona med två ungar bredvid älgen som de höll på att flytta med sig. Det var en lätt overklig känsla att stå så nära flera björnar och tankarna for genom huvudet vad som var bäst att göra. Jag kände i vart fall att det var bästa att vara den som först tog initativ till att bryta dödläget. Mara och ChaCha stod som förstenade medan Storm stod lugnt avvaktande med lite låg kroppsställning. Eftersom jag ville komma snabbt därifrån utan för mycket oväsen och störningar gjorde jag som jag brukade göra då jag skulle få hundarna att vända i djupsnö på vintern. Jag kommenderade ”helt om” och sedan ”rakt fram” för att få fart på tikarna som fått ”träben”. När jag kommit några meter halvvred sig Mara om och ”boffade” till en gång, jag fortsatte utan att vända mig om till jag kommit flera hundra meter från platsen även om det kröp lite i nacken. Det var intressant att se hundarnas reaktioner, tikarna som blev som förstenade och Storm som intog en lugn och avvaktande kroppsställning som för att tala om att han inte var ett hot. Själv hoppades jag bara att björnhonan tillhörde majoriteten av de svenska björnarna som inte skulle välja att attackera men insåg också att jag knappast skulle kunna göra annat än lugnt gå därifrån.
På väg upp mot Galåsen, en av de gamla fint bevarade fäbodvallarna uppe på de höglänta myrmarkerna
Midsommarhelgen brukar vi vanligen göra årets första fjälltur med övernattning men i år jobbade jag alla dagar utom midsommarafton. Då det inte varit många dagar med värme i år så har mygg- och knottsäsongen inte kommit igång på allvar och det blev därför en fin tur med kaffekokning, kyckling- och fetostpaj samt jordgubbar innan vi vände åter till midsommarmiddag hemma.
Midsommarpicknick vid Galåsen innan mygg-, och knottsäsongen kommit igång
Tillbaka vid stugan, sillbord och därefter grillmat. ChaCha jobbar som kökshjälp och övervakar grillningen av köttet.