Inget vidare hjortronår i år på våra hemmamarker…hoppas på ett bättre fågelår istället
Under veckan som gick har vi varit i vår stuga i Härjedalen. Vädret växlade mellan dundrande åskväder och sol och värme så att man knappt kunde andas. Jag har för länge sedan konstaterat att allt temperatur som understiger -20 och överstiger + 20 bara är onödigt. Temperaturspannen åt vardera hållet genererar bara i ”besvär” och att man inte kan göra det man vill. Det har blivit sena joggingturer på kvällen/natten genom skogen till någon skogstjärn där vi simmat i spegelblankt och ljummet vatten med mygg och knott dansande över ytan i det mjuka kvällsljuset. På tillbakavägen har temperaturen legat på behagliga grader och nattfukten som bildats i ris och gräs har givit svalka. Trots att jag inte tycker att det är nödvändigt med så varma dagar är sena kvällar och nätter så här års härliga och dessutom har värmen givit behaglig badtemperatur för långa simturer.
Mara spanar ut över de höglänta myrmarkerna i Härjedalen och drömmer nog precis som jag om att inom en snart tid få se över hur det gått med fågelföryngringen
I kväll startade jag Mara i ÖKL spår och vatten i Sverige, resultatet blev 10 på spår och 10 på vatten. Några större svårigheter erbjuder ju inte apporten i öppenklass för en hund som fyllt fyra år men desto mer att glädjas åt för mig är att hon faktiskt har återhämtat sig så bra efter operationen i slutet av mars att hon kunde genomföra provet. Det känns verkligen som ett kvitto på all den tid vi kämpat ihop för att hon ska återfå muskelstyrka och rörlighet i det opererade benet och en första milstolpe inför jaktsäsongen. Träning och uppbyggnad fortsätter givetvis och starten på jakten ska vi ta med måtta, trots jaktsug hos oss båda. Planer på ev. prov till hösten kommer jag att avvakta med då jag i första hand vill se att hon är stark nog att jaga med. Om allt ser bra ut och motivationen infinner sig kommer jag kanske att starta henne på något prov till hösten.