Som vanligt kommer värmen i maj nästan chockartat. De senaste dagarna har temperaturen legat på strax över 20 grader och solen har strålat från en i stort sett molnfri himmel. Hur väl en individ tolererar värme handlar både om kroppskonstitution, kondition, ålder och träning i att ”tåla” värme. De här dagarna har jag sett klar skillnad på mina hundar i värmetålighet beroende på de faktorer jag just nämnde.
Varma dagar blir lunchturen förlagd till områden med lätt tillgängligt vatten för avkylning.
Atla som börjar komma till åren har svårare att tåla värmen än hon haft då hon var yngre. Trots att hon fortsatt är pigg nog att följa med på våra dagliga turer har hennes kondition gått ner och i kombination med ett åldrande hjärta ser jag att hon sänker tempot i värmen. Hennes sämre kondition beror också till stor del på den ligamentskada i bogen som hon opererades för och som nu har börjat ge sig till känna och vi undviker att utsätta henne för alltför kraftig motion. Under joggingturerna på morgonen har hon inga större problem att hålla tempot, hon går dessutom alltid lös bakom mig eller i min närhet och kan då själv anpassa farten. Då hjärtat pga lägre kapacitet måste prioritera sitt arbete blir huvuduppgiften att kyla kroppen så att den inre temperaturen inte blir för hög, i andra hand kommer då att syresätta musklerna vid arbete. Följden blir såklart ett lägre tempo och hjärtat klarar då dessutom bättre av att hålla den inre temperaturen på rätt nivå. Äldre och unga individer (valpar) har dessutom en lägre vätskevolym i kroppen och blir också känsligare för uttorkning.
Mara är lycklig att få ”sträcka ut” en kortare simtur efter en apport i vattnet. Kanske hennes ”extra hull” trots allt fyller en funktion som ”isolering” i det kalla vattnet.
Mara har också jobbigare med värmen än hon brukar. För hennes del beror det på dålig kondition efter lång vila och rehabiliteringsperiod samt i mina ögon något mer hull än jag brukar låta mina hundar få ha. Något att tänka på då det gäller både ”överviktiga” hundar och hundar under rehabilitering med dålig kondition är att de på samma sätt får mindre med syre till musklerna då nedkylning av inre temperatur prioriteras. Det leder både till snabbare muskeltrötthet och sämre koncentrationsförmåga. Mara har vid det här laget kommit upp i ca 30 minuter långa promenader i ojämn terräng, nu under de varma dagarna har jag sett till att förlägga de längre turerna till tidig morgon och sen kväll samt mitt på dagen i närheten av vatten. Några längre simturer är det inte tal om då vattnet inte håller ”rehabtemperatur” eftersom isen nyss har lämnat våra vattendrag utan snarare om avsvalkning.
Vatten, vatten, bara vanligt vatten – hundar svettas inte och har inte nytta av salt i tillförd vätska under fysisk aktivitet
Storm är den som klara värmen allra bäst, men han är också den av mina hundar som är för dagen är i bäst kondition och inte verkar ha börjat känna av någon ålder än. Visserligen har han samma förmåga som ”barbapappa” då han lyckas anpassa sin kropp och klämma ner sig i minsta lilla vattenhål för att svalka sig och dricka då vi är på joggingtur. Hans färg kan vara allt från gråbrun till rostfärgad då vi kommer hem beroende på var vi varit och sprungit. Den bästa tiden att utföra lite intensivare aktivitet tycker jag är tidig morgon då nattfukten fortfarande finns kvar i marken och ger svalka. Kvällstid får man ofta vänta till sent om man vill ha chans till att få svalka av att nattens fukt återigen lagt sig över marken. Med tanke på att det ofta kan vara ganska varmt då vi utför ripinventeringen i början av augusti och under den första jaktveckan brukar jag ändå trappa upp träningen i att ”tåla värme” och förlägga motionsaktiviteter även senare under dagen. Självklart aldrig med någon riktigt hög intensitet och dessutom i närheten av vatten så att de kan svalka sig. Vanligen springer jag på skogsvägar/stigar eller i terräng med dem lösa runt om mig, ser jag att de börjar bli varma får de gå bakom mig och då blir inte tempot speciellt högt. Jag precis som de flesta andra är vanligen alltför jaktsugen för att stå över de första dagarna under premiärjakten även om det utlovas sommartemperatur. Det kan därför vara schyst mot sin hund att ge den bästa förutsättningar, dessutom blir jag själv också värmetåligare. Att ”tåla värme” handlar egentligen om att öka sin kondition och därmed hjärtats kapacitet samt utveckla kapillärsystemet.
Vätska
Till skillnad mot oss människor svettas inte hunden (förutom lite via trampdynorna) för att kyla kroppen. De förlorar därmed inte salter som vi gör och har därför ingen nytta av drycker med tillförda salter (natrium och kalium)under aktivitet. Snarare har det motsatt effekt, de kissar ut tillfört salt och därför ökar deras vätskeförluster om vi serverar dem ex sportdryck för människor. Hos människor däremot ökar upptaget av vätska om vi tillför en liten mängd natrium i drycken. Före och under aktivitet skall hunden bara ha vanligt vatten, efter aktivitet kan en liten mängd tillförd glukos i form av maltodextrin ge en bättre återhämtning. Det behov hunden har av natrium och kalium tillgodoses vanligen om de äter ett balanserat hundfoder. I påsarna med Rehydration från Royal Canin som jag själv brukar använda ser jag att de förutom maltodextrin 86 % också innehåller natrium 1,6 % och kalium 1,3 %. Rådet för användande av Rehydration är också i första hand att servera den efter och inte under aktivitet för hunden.