Ännu en tuff period..

Tyvärr har vi råkat ut för ännu en tuff period. I onsdags natt åkte vi ned med Mara till Oslo för undersökning pga hälta. Jag hade en otäck magkänsla att de kunde vara knäleden som spökade och tyvärr hade jag rätt. I torsdags opererades Mara för delvis rupterat främre korsband, dvs det ena av de främre korsbanden var avslitet pga traumatisk skada. Mara opererades med TPLO metoden vilket innebär att man förändrar ledytans lutning så att korsbandet blir överflödigt för att motverka att lårbenet glider bakåt då hunden belastar benet. En stor och smärtsam operation med lång rehabilitering men som oftast ger en hund som kan användas fullt ut i arbete som tex jakt och drag. Enligt Peder som opererade har Mara en mycket god prognos då det bara var det ena av främre korsbanden som var avslitet, menisken var hel och det såg trots allt rätt ok ut i leden. Självklart funderar man både en och två gånger om det är etiskt att utsätta sin hund för en sådan påfrestning. I det här fallet tyckte jag det var motiverat i och med att prognosen var så god att hon efter rätt rehabilitering förhoppningsvis kommer att ha många fler fina år på fjället. Det enda återstående alternativet hade varit att låta henne avsluta sina dagar, ett beslut som jag inte ville ta då det fanns ett en god möjlighet till ett fortsatt aktivt liv. Vi valde att åka ned till Petvett i Oslo då en av de veterinärer som jag överhuvudtaget skulle låta göra en sådan operation fanns där. Peder Haaland har tidigare jobbat på Strömsholm och är med erfarenhet av drygt 2000 artroskopier och över 1000 utförda TPLO operationer en av de främsta inom området.

Storm min ”terapeut” på fyra ben – en kamrat som ser till att jag får uppleva fina jaktdagar och fantastiska långa och korta turer på fjället och i skogen

Visst är det lätt att falla ner i mörk och dyster sinnesstämning då det under de senaste åren varit lite väl ofta som såväl två som fyrbenta jag har i min närhet och som jag håller av drabbats av sjukdom och död. Desto viktigare blir det då att uppskatta en dag med vackert väder, nypreparerade skidspår och att dagarna är långa och ljusa. Jag har också under den senaste tiden funderat både en och två gånger om jag verkligen ska fortsätta med några nya hundar. Det jag kommit fram till är att ett liv tillsammans med fyrbent sällskap trots allt ger så mycket glädje och har för stor betydelse för att jag ska vilja mista det. Alla fantastiska jaktdagar, långa och korta turer på fjället och i skogen skulle inte varit detsamma utan mina fyrbenta vänner.

Det här inlägget postades i Livet i vardagen. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *