Efter våra dagars jakt på snö packade jag om och satte mig på tåget ner till huvudstaden tillsammans med mitt trogna resesällskap Storm. Nu väntade 3 dagars distansträff på friskvårdskursen för hund i Arninge, en dags laserutbildning hund och en dag laserutbildning på humansidan. Med andra ord en fullspäckad vecka.
På vägen ner övernattade vi återigen hos lika gästvänliga familjen Lindmans i Gävle. Hos Lindmans vilar man inte på ”vilodagen”, jag möttes av två nöjda hundar som varit ute både i skogen och tränat agility på kvällen. Prada ser ut som en liten ”leksakshund” bredvid Storm men då det blev läggdags visade hon klart och tydligt att storleken inte har någon betydelse. Då jag lyfte på täcket för att släppa upp Storm (ovanor som vi ägnar oss åt då vi är på resa) tog Prada snabbt plats hos mig och Storm blev ”förvisad” ner till biabädden. Prada tillbringade natten hos mig och Storm i hennes biabädd..ChaCha upplever jag har mognat väldigt mycket sedan hon fått en ”lillasyster” och tog allt med ro.
Storm som snabbt blivit rutinerad resenär
Vi var tidigt iväg dagen därpå men pga att jag angivit Mörby Station och inte Central då jag bokad hade vi en biljett med 4 byten innan vi var framme. Det blev en lite mer ”knölig” resa men vi kom i alla fall fram i tid till plats för hämtning.
Bara att konstatera att vissa hundar är lättare att introducera i poolen än andra. Mopsen var både liten i formatet vilket underlättade hanteringen och dessutom lugn i mentaliteten.
Större hundar kräver betydligt mer och ev. ett ombyte kläder framförallt om de är ovana och blir lite stressade. Alla hundar vi handskades med blev dock inom kort lugna och simmade efter en liten stund fint utan att tömma polen.
Den här gången ägnades fortsatt åt palpation och undersökning men nu med jämförelse mellan sjuk och frisk vävnad samt mellan hundar med olika sorts muskulatur och kroppskonstitution. Vi hade en dag med föreläsning av veterinär om skelett och ledsjukdomar samt introduktion på fys. delen. Som föreläsare på fys. delen hade vi Britta Agardh som jobbat med pulsmätning på hund, intressant tycker jag som precis hade köpt hennes fys. träningsbok. Britta kommer tillbaka även nästa kursträff och då ligger det praktisk tillämpning inplanerat vilket jag ser fram emot. Vi hade också vårat första pass med simträning för hund.
Storm tar som vanligt allt med ro och sover skönt under kvällen till ”bakgrundsmusiken” av plasket av andra hundar i poolen
Då jag ändå var på plats så passade jag på att ta tillfället att praktisera en kväll på hundsimmet på Arningekliniken. Intressant att se olika hundar med olika träningsprogram beroende på diagnos arbeta i poolen. För första gången träffade jag även en trebent hund som pga utebliven läkning fått amputera ett bakben. Hunden, en tvåårig Rhodesian Redgeback skuttade bekymmerslöst på sina tre ben på upp till 45 minuters promenader och simmade också glatt i poolen. En trebent hund är väl ingen av oss som jagar som ser som ett alternativ men i en miljö där man har hunden som sällskap och anpassar allt efter dess förmåga kan man ju ha ett annat synsätt. Att möta olika hundar och ägare ger förutom erfarenhet ett vidgat perspektiv.
Äntligen i miljö där vi känner oss hemma, en av dagarna hoppade jag av bussen i Vaxholm och vandrade efter ”Blå leden” till vandrarhemmet. En stig som bjöd på både stillhet i skog och fina vyer över vatten. Det jag missat då jag haft bil med mig var också att Bogesund var ”landet” och bussförbindelserna därför inte var som jag förväntade.
Nix, inte vandrarhemmet men ett kulturarv bredvid. Kanske ett boning som skulle passa en ”halvadlad” bättre än en röd stuga i ”Norrland”?
Vi bodde precis som vid tidigare tillfällen på vandrarhemmet i Bogesund. Vandrarhemmet ligger mitt i ett Naturskyddsområde med otaliga fina vandringsleder. Vädret var fantastiskt, varmt och soligt de dagar vi var nere och vi både började och avslutade dagen med jogging/promenad på de fina stigarna. Djuren i naturreservatet verkar helt sakna flyktinstinkt och Storm började efter några turer betrakta de närgångna rådjuren som ”kossorna i hagen”. Vi råkade dessutom ut för mer närkontakt än önskvärt med ett för oss nytt djurslag, vildsvin. En morgon då vi joggade 3,5 km rundan innan kursen mötte vi 5 STORA grisar på stigen. Då de inte såg ut att vilja vika av tvärvände jag och halkade givetvis ikull i leran och slog i knät i den enda sten som fanns i geggamojjan. Det hela avslutade väl, grisarna använde mig och Storm som ”rundningsmärke” och jag fick bara ett uppsvällt och blått knä som minne.
Som vanligt väckte Storm uppmärksamhet med sina packväskor och inte minst sin lugna attityd. Hundar öppnar verkligen ”dörrar” och otaliga vuxna i olika åldrar inte minst barn kom fram för att fråga och hälsa.
Efter fyra dagar i Arninge avslutade vi med en dag på Sofiahemmet med laserkurs på humansidan. Det blev återigen en tidig morgon för att hinna in till de centrala delarna, jag är glad att jag valde buss och T-bana istället för att köra egen bil genom rusningstrafiken på morgonen.
På väg hem, i väntan på T-banan till T-centralen och sedan tåg upp till Östersund. Storm uppvisade för första gången tecken på trötthet, kanske inte så konstigt då han efter en vecka i ovana och ombytliga miljöer avslutade i hysterisk trängsel på centralen en fredag eftermiddag.
Efter en vecka på resande fot med många ombyten i ovana miljöer och kontakt med okända hundar och människor började jag för första gången se att Storm uppvisade tecken på att vara lite ”sliten”. Hans lugn stördes lite av att han fick svårare att koncentrera sig och han blev mer beroende av att ha koll på mig. Kanske inte så konstigt då jag själv uppvisade samma ”symtom” efter fem dagars kursande och jäktande mellan olika kollektiva färdmedel i trängsel bland andra människor.
Storm var dock inte mer sliten än att han kunde ligga lugnt och vänta på mig utanför Pocketshop och sedan inta ett ”snabbmål” utanför Burger King på centralen. Storm åt ”medhavd” mat och köpte bara vattnet.
Visst blir vi alla lite glada och stolta då det gång på gång kommer fram helt främmande människor och talar om vilken lydig, lugn och trevlig hund man har i följe. Men mest tacksam är jag förstås av förmånen av att få dela de år jag får med en sådan hund. Jag är så glad att jag då för åtta år sedan behöll även Storm, en hund som förmågan att anpassa sig och fungerar både vid jakt,friluftsliv och i mitt kringflackande ”Taikonliv”.