Jag har alltid hävdat att fördelen med att bo nära fjällen är att man kan välja att gå ut de dagar vädret är bra, den här vintern har det inte varit många. Då vi nu börjar närma oss slutet av säsongen har jag insett att det inte är någon ide att vänta in de där fina dagarna utan det är bara att gå ut och se om det är möjligt att vara ute. Den här vintern har antalet dagar med hård vind varit fler än jag kan komma ihåg från tidigare vintrar. Snöläget är riktigt bedrövligt i de västra fjällen, där det kommer åt att blåsa är det bara ett tunt snölager och på stora ytor är det blankis eller barmark. Riporna får god förvarning av det skrapande ljudet från stighudarna som är förutsättningen för att man ska kunna klösa sig fast på fjället.
Sydostlig vind har var den dominerande vindriktningen i vinter och det kluriga har varit att räkna ut var man kan komma i lä för vinden för där sitter riporna tryggare och snön är mjuk. På vindsidorna har det varit helt omöjligt att få se mer än fina hundjobb och ripor som lättar på för långt skotthåll.
I vindskyddade dalgångar och bäckraviner är det riktigt trevlig skidåkning och snön är ändå inte för djup för hundarna. Nackdelen är att det blir klättring upp och ner efter de branta fjällsidorna och det kräver sitt att hålla reda på skidor, stavar och bössa och samtidigt hålla balansen mellan björkarna i den knixiga och kuperade terrängen.
Både jag och hundarna har fått fin styrketräning av att pulsa upp och nedför sluttningarna i den mjuka snön. Den här gången dessutom med ett godkänt resultat för årstiden och de få timmar vi var ute samt med mig som ensam skytt. Fördelningen blev tre för Atla och två för Storm och min träffprocent var riktigt hyfsad. Jag har kommit fram till att då jag skjuter snabba skott på ”instinkt” så träffar jag, hinner jag förbereda mig och börja tänka då missar jag i stort sett alltid. Till våren ska jag i alla fall boka in mig hos skytteinstruktör.
Vädret växlade snabbt från härligt solsken till snöyra. Jag var uppe i tre dagar men gjorde bara korta pass, den första dagen bara 1 1/2 timme på grund av att vädret växlade till snö och mycket hård vind. De övriga dagarna ca 2 1/2 timme per dag, dels på grund av vädret och dels på grund av att Atla skulle orka med. Tyvärr tror jag att det här hennes sista vintersäsong men som vanligt är det bara att ta vara på den tid man får tillsammans med sina hundar. Som jag skrivit tidigare är det förbaskat kul att jaga över erfarna hundar som sköter sitt jobb så att jag kan koncentrera mig på mitt men framförallt har fått erfarenhet av att jaga under olika årstider och förhållanden. Det som fascinerar mig mest med den här jaktformen är nog att se hur hundarnas samarbete med mig utvecklas ju fler dagar vi har på jakt tillsammans. Hård vind eller vind som kastar i olika riktningar kan ju komplicera vittringsförhållandena betydligt. Något som säkert skulle bedömas som tomstånd på prov men som jag värdesätter högt är att om de är osäkra väntar in mig och tar kontakt så att vi kan gå fram gemensamt. På det viset har jag skjutit många ripor sent på säsongen.
Den här gången hade jag glömt att ta med mig en viltsäck. Att lägga ner flera ripor i en plastpåse i ryggsäcken är inte att rekommendera men en nödlösning, det blir lite ”kladdigt”.
Fika på fjället ett måste, även om det inte var läge att gräva någon solgrop.
När det växlar mellan sol och snöbyar blir det ett härligt ljus. Av och till blev det tyvärr ”snöblint” och marken ”försvann” av och till under fötterna. Hundarna däremot verkar ha en helt annan förmåga till kontrastseende då det inte verkar vara ett problem för dem.
Trots vinden och snöbyarna var det härligt att vara ute. Ett extra plus den här gången var att jag fick en riktig närkontakt med en kungsörn, de är fascinerande stora på när håll.
Mara som fortsatt kommer att vara konvalescent i några veckor fick tillbringa sin tid i stugvärmen. Det känns tråkigt att inte ha möjlighet att ta med henne under de sista jaktdagarna för säsongen men den naturliga läkningsprocessen går tyvärr inte att påskynda. Nu hoppas jag på att vila och behandlingar ska göra att hon får många fina jaktår fram över.