Har just kommit hem från en två dagars jakttur till fjälls. Tyvärr är det dåligt med snö, åtminstone i de västra Jämtlandsfjällen. Bitvis var det ok, men där det kommit åt att blåsa var snölagret tunt och hårt.
Då jag och Storm startade från Vålådalen hade temperaturen stigit till + 4 grader och det kom ett lätt regn strax innan vi var framme i Stensdalen. Snön som kommit under förmiddagen hade lagt ett mjukt lager ovanpå det hårda och isiga vilket lovade gott för morgondagens jakt.
Tyvärr sjönk temperaturen under natten och det mjuka förvandlades till ”knakelibrakföre” vilket gav god förvarning för riporna då jag hasade fram på stighudar. I björskogen var det något bättre men där satt riporna i stora flockar och hade alltid någon utkik som skvallrade.
Den här gången skulle jag haft kulvapen med mig, då hade jag fått chansen till flera skott. Tyvärr hade jag bara hagel med mig och avstånden blev för långa. Jag provade olika varianter med att låta Storm stå kvar och lägga tryck på riporna och själv smyga runt till att låta Storm resa och själv placera mig lite snett åt sidan, men tyvärr fördel ripa den här gången. De stora flockarna stack oftast på håll från både mig och Storm, jag såg bara hur storm började smyga och sedan hur han reste på huvudet och tittade framåt. Paren var tryggare men flera gånger såg jag hur de klev upp på någon lite sten och satt och spanade på mig till jag nästan hunnit i skottläge innan de tog till vingar.
Nya Stensdalsstugan stod nu på plats och liknade mer en norsk lyxhytta än en traditionell svensk turisföreningsstuga som brukar präglas av de mer spartanska dragen. Det ska bli spännande att se hur den kommer att se ut invändigt då den öppnas.
Stensdalen är en stuga vi ofta besökt med ”hela flocken” både senhöst och vinter. Då den inte ligger mer än ca 15 kilometer upp på fjället har både ”gammal och ung” orkat hänga med. Det var därför lite tungt att besöka hundstugan som bär på så många minnen av Bris och saknaden efter henne blev väldigt påtaglig. Även Freja har såklart satt sina spår där men hon hade ändå uppnått den ålder som de flesta vorsteh hundar inte får uppleva då hon lämnade oss även om jag såklart hade önskat att hon fått ett bättre slut.
Trots bitvis lite snö och klent jaktresultat var det som vanligt ändock härligt att vistas ute några dagar. Nyttja de ännu få ljusa timmarna och se hur solen på morgonen färgade de högsta fjälltopparna rosa och sedan övergå i det januariblå ljuset under några timmar innan mörkret åter sänkte sig. Sitta i ljuset från kaminen och stearinljus, ta en kvällstur i månsken för att sedan krypa till kojs med en nöjd hund.
Minnen från Stensdalen
Många fina minnen av en lycklig liten ”fis” som gav oss så många fantastiska jaktdagar under de år vi fick ha henne hos oss.
Freja har såklart också satt sina spår med minnen av många senhöst och vinterjakter. En tid då fjällen är relativt folktomma men ofta kan bjuda på bra jakt.
I Stensdalen fällde jag min första ripa på egen hand för Storm under hans första jakthöst.