Det här verkar vara en vinter som inte riktigt vill komma ur startgroparna. Delar av fjällkedjan och landet norr om polcirkeln verkar dock ha gott om den varan. Efter rapport om att västra Jämtlandsfjällen inte hörde till de snörika delarna valde vi att åka ned över nyår till vår stuga utanför Sveg.
Slutet av 2013 som gav sorg och en stor förlust då vi miste vår Bris, förhoppning sätts nu till att 2014 ska ge oss mer glädje..
Vi hade ett lugnt nyår ute i skogen, tyst med bara vinden som susade i träden och en fantastisk stjärnhimmel som inte stördes av några ljus varken från bebyggelse eller raketer. Vid tolvslaget hörde vi avlägsna smällar från byn medan vi stod ute och njöt av den vackra stjärnhimlen och i tanken sände en hälsning till Freja och Bris som lämnat oss under samma år..
Fikapaus medan dimman drar in mer och mer…
Snöläget där var bättre än väntat, ca 30-40 cm nere i skogslandet och ca 50-60 cm upp på de högre myrområdena. Det hade dock varit mildväder så föret var hårt och skrapigt och bara något bättre upp på höjd. Trots allt försökte vi oss på några svängar ut i skogen om inte annat för att se hur det såg ut efter ”Ivars” härjningar. Vi hade klarat oss bra och det var inte några större mängder skog som fallit i backen.
Dimman gjorde inte att det blev ljusare de få timmarna med dagsljus som finns i januari
Dagen vi var uppe på de högre myrområdena blev en kort tur då dimman förtog det lilla dagsljus som finns i januari och skjutljuset snabbt försvann.
Vi försökte oss också på någon tur i skogen runt stugan men det var först sista dagen föret var så pass mjukt att vi vågade släppa hundarna någon längre stund. Fortsatt var det ”knakelibrak” före vilket gav god förvarning åt både tjäder och orre…
Storm ser långt efter tjädertuppen som lättade ovanför skallen på oss…Hade bara fattats att jag fått med den på bild också, jag lovar jag ska INTE göra om det.
Storm gjorde flera fina löparbeten på tjäder som tyvärr hade god förvarning då jag hasade fram på skidor..Vid sista löparbetet gjorde jag en fatal miss, jag tänkte inte på att titta upp i träden ovanför oss. Jag hade följt Storm på en lång löpa och hade precis konstaterat att den nog gjort som de andra som lättat framför oss. Jag tog fram min kamera och tänkte att jag tar väl ett kort i alla fall, då brakade det till ovanför huvudet på oss och iväg for en stor tjäder tupp. Där stod jag med en kamera i handen och bössan lutad mot ett träd bakom mig. Den blick jag fick av Storm då han vände på huvudet för att se varför det inte smällde var inte kul, ”nästa gång använder du bössan ?!!?”