En stund på fjället under de få ljusa timmarna. Snölagret var tunt och där vinden legat på hade det bildats en hård skare som varken höll för skidor eller hundar. Lite för mycket vind idag i kombination med skrapigt före genererade några stånd men inga skott då riporna tog till vingar innan vi var framme i skjutläge. Trots allt en nypa luft och motion för både två och fyrbenta.
”Men han fattas mig, skrek Mattis. Han fattas mig så att det skär i bröstet”
Ur Ronja Rövardotter, Mattis ord när Skalle Per har dött.
…precis så känner jag, du fattas mig så fina Brisen.