Nu fungerar servern på hemsidan igen och jag kan då lägga upp ett inlägg om vår senaste fjäll/jakttur. Efter intensiv packning under onsdag morgon och förmiddag gav jag mig iväg på skidor med pulka och tre av våra hundar till Anarisstugan.
Packningen tog som vanligt längre tid än planerat och klockan hann bli kvart över två på eftermiddagen innan vi kom iväg frå Spjätten.
Vi tuffade på mot Anarisstugan men de 21 km tog längre tid än jag trott att det skulle göra pga att det hade snöat och drivit över skoterspåren så att vi delvis fick pulsa fram. Då vi kom upp på kalfjället friskade dessutom vinden i ordentligt och de sista sex kilometrarna fick vi slita ordentligt för att hinna upp innan det blev mörkt. Av och till kom det ripor singlande som ”konsumkassar” i den hårda vinden och de verkade ha betydande svårigheter med styrförmågan.
Det tog oss tre timmar att ta oss upp och vi anlände till den utkylda stugan i det sista ljuset kvart över fem på eftermiddagen. Båda hundarna och jag var nöjda över att komma inomhus då vinden den sista biten hade haft en stark kyleffekt. Jag missbedömde avståndet lite på slutet och skulle ha stannat och tagit på hundarna vindtäckena så att de sluppit bli så nedkylda. Nu fick de istället på sig sina ”ullpyjamas” i väntan på att det skulle bli värme i stugan.
Under natten tilltog vinden och det knakade i stugväggarna. Morgonen därpå såg det ut så här…inget vidare jaktväder med andra ord. Flera av de här bilderna skulle passa in i fjällsäkerhetsrådets tidning – där är det alltid oväder och så dör man på fjället…
Så våra rutinerade fjällhundar ställde in sig på en vilodag och gjorde snabbt sin toalett utanför stugknuten innan de återigen intog viloläge.
Fram på dagen blev vädret inte speciellt mycket bättre även om solen tappert kämpade för att bryta igenom. Den hårda vinden bestod och det fanns inte så mycket annat att göra än att luta sig tillbaka med en bra bok tillsammans med varma hundar och elda i spisen.
Att promenera 100 meter från stugan och prova att hacka upp ett vattenhål i bäcken var inget jag kände för i det vädret så det blev att smälta snö, vilket också är en sysselsättning
Dagen därpå såg det något bättre ut på morgonen…
Men ganska snart tilltog vinden i styrka
En jacka för vinterfjäll ska vara lite kraftigare och vindtät samt ha en bra huva som det går att skapa en ordentlig ”vindstrut” av. Då skyddas ansiktet från den vassa vinden både från sidorna men även rakt fram ifrån så länge inte vinden är alltför hård. Vid riktigt dåligt väder behöver man komplettera med slalomglasögon och ev. en balaclava huva om det inte räcker för att täcka huden i ansiktet. Jag provade att vara ute en stund innan vinden tilltog ännu mer, Bris fann en ripa under snön som hon i pricip ”stod på” innan hon kände den och sedan såg jag och Mara några ”vita konsumkassar som fladdrade förbi i vinden.
Hundarna tyckte det var skönt med den korta ”bensträckar turen” då vi knappt hade kommit utanför stugknuten dagen innan.
Resten av dagen såg ut så här..
Då hundarna hörde hur det började knaka i stugväggarna intog de snabbt ”kojläge” igen.
Strax innan solen gick ned började det dock lugna ned sig trots att det blåste en del. David kom upp sent på kvällen med Atla och Freja i skotekälke med kapell, sikten hade varit dålig över stora sjöar och öppna områden men annars var det ok.
Fjällvädret är ombytligt, den här bilden på Freja vid stugan kunde vara en reklambild för Svenska Turistföreningen. I deras broschyrer är det till skillnad från Fjällsäkerhetsrådets alltid fint väder och man solar och skalar apelsin i en solgrop istället för att frysa ihjäl. Runt fyra fem tiden på morgonen vaknade jag av att det var helt tyst, vinden hade avtagit helt och hållet. Då jag släppte ut hundarna för morgonrastning var himlen klar och lite rosafärgad med en sol på väg upp. Runt om stugan hörde jag två riptuppar spela, en verkade försöka muta in revir alldeles intill stugan.
Det blev en underbart vacker dag, i stort sett helt vindstilla, 0 gradigt och med strålande sol. Vi var ute under hela dagen då det gäller att passa på de dagar som är fina. Lunchpausen tog vi i stugan och bytte hundar.
Någon större tillgång på fågel hade vi inte men hundarna hittad i alla fall av och till några och de förvaltade chanserna väl.
Några mängder med fågel i säcken blir det aldrig vintertid om man bara går med hagel och skjuter på riktiga arbeten från hundarna. Men det är ju inte riktigt därför vi är ute, vi ser vinterjakten som en kombination av att gå tur och få lite spänning med jakt och ev. någon ripa med hem. Det jag var mest nöjd med den här gången var Maras prestationer då hon skötte sina chanser riktigt fint. Vid Anaris hade vi inte de där stora flockarna med ripor vilket gjorde att hon kunde sortera vitringen enklare.
Lite snackspaus behöver både vi och hundarna även om vi tagit lunch i stugan.
Efter en härlig dag på fjället fixade vi riktigt ”gofika”.
Även söndagen bjöd på lugnt väder och vi var ute fram till eftermiddagen.
Vinden började tyvärr öka igen och dessutom drog det ihop till snö.
Vi beslöt oss därför att packa ihop och köra hemmåt även om det blivit sent på eftermiddagen. Det räckte med att vara inblåst två dagar i stugan och dessutom skulle jag tillbaka till Norge på jobb några dagar under veckan. Först vid tretiden kom jag mig iväg på skidor mot bilen och hade då lite drygt två timmar på mig innan det blev mörkt. Bris som gått mest på jakt fick dela kälken med Freja och Atla och Storm och Mara fick hjälpa till att ”bogsera” mig och pulkan. Det var lättkört på leden då det varit en hel del skotrar igång under helgen och de största drivorna var nu tillplattade.
Alltid då jag kör på fjället brukar jag stoppa för en kort dryck och snackspaus för mig och hundarna. Om vi går kortare tur runt 20 km som vi gjorde här så brukar hundarna bara få lite Frolic. Vid längre turer serverar jag alltid en ”soppa” med ljummet vatten och konvalcensfoder eller torkad uppblött vom/lax. Själv håller jag mig till varm saft och nötter/torkad frukt.
Under färden ned hade vi som tur var vinden i ryggen, men det var ändå skönt att komma ned på lägre höjd. Från Anaris ned till Spjätten är det en hel del utför genom skogen och det är då väldigt skönt att alla våra hundar har lärt sig att ”gå bakom”. Då de är yngre får de ofta dra en liten stund och sedan gå lös bakom mig eller om jag har flera hundar med under skidåkning hemma får de turas om att dra och gå bakom. Det blir därför inga svårigheter för dem att även på fjället växla mellan att dra och gå bakom mig i utförslöporna. Att både broms en pulka och hålla emot hundar som drar på smala skoterspår är mer än jag mäktar med. Strax innan halvsex var vi nere vid bilen så sista kilometrarna började det bli lite halvskumt eftersom vädret inte var klart utan det snöade lite lätt. Urpackning och lastning skedde i pannlampans sken då det hunnit bli riktigt mörkt. I pulkan har jag alltid med hett vatten på termos och vatten i flaska om det inte är för kallt så att det fryser (då har jag det i ryggsäcken). Då vi kommer fram får hundarna vanligen lite kött eller konvalecensfoder och vatten innan vi åker hem. David och ”tjejerna” hade haft en okej tur över fjället hem till Järpen även om det varit ”lite blåsigt”.