Innan våra hundar är gamla nog att arbeta längre sträckor i sele får de springa med bakom då jag åker skidor. Förutom att de självklart ska sitta lugnt och fint vid start får de också lära sig kommandot ”sakta”. Ett kommando som är praktiskt att ha om man som jag går turer på fjället och ibland har en tung pulka med packning bakom mig själv eller hundarna och då inte vill fara som ”den flygande holländaren” utför fjällsluttningarna. Det går rätt fort att lära dem, då jag säger ”sakta” första gången vänder de oftast på huvudet och frågar vad jag vill och saktar då automatiskt ned farten. De får då beröm, och sedan snabbt ett kommando ”ja kör på” så att de ökar farten igen. Till att börja med är jag snabb att ge dem tillåtelse att öka farten igen så att mitt kommando kommer innan de själv har tagit initativet, sedan förlänger jag tiden mer och mer. Kommandot ”sakta” ger jag i lugnt lite fallande tonfall medan ”ja kör på” ges i lite hurtigare och snärtigar tonfall. De som provat att försöka få sina hundar att lugna ned sig i en brant utförslöpa på fjället med ett panikartat SAAAAKKKTTTA, SAAAAAKTAAAA vet att det vanligen har motsatt effekt. Hundarna tar det upphetsade tonfallet som en uppmaning att öka farten. I övrigt lär jag dem höger och vänster och rakt fram vilket såklart är användbart då man kör på preparerade spår men helt nödvändigt då man kör ospårat och oledat på fjället. Höger och vänster är enkelt att lära dem i korsningar, jag säger hunden namn och då den vänder på huvudet sätter jag ut armen åt det håll jag vill att den ska gå och säger höööger eller vääänster. Hunden går i 100% av fallen åt de håll jag pekar åt redan första gången. Sedan övergår jag från att peka till att luta kroppen åt det håll jag vill att den ska gå samtidigt som jag ger kommandot för att den i slutändan ska kunna svänga åt rätt håll utan annan hjälp än kommandot. Då man sedan ska börja lära den i ospårad terräng eller att den ska svänga av en preparerad led kan man behöva gå tillbaka lite och ge hjälp med kroppssignaler. Har man bara en hund så är det ju sällan ett problem men jag har många gånger kört upp till fem hundar framför en pulka och då gäller det att täthunden är kommandosäker. Eller så gör man som en bekant till mig i Kiruna, hennes hundar kan inget annat än att springa och det gör de bra. Hon lär dem bara ett kommando NEJ, om de tänker svänga åt fel håll ropar hon NEJ och de kastar då åt andra hållet. För mig känns de som att det kan bli ganska rörigt och virrigt framförallt om du vill att hunden ska gå rakt fram och inte svänga åt något håll. Rakt fram har jag också lärt i korsningar, då har jag hållt kroppen helt rätt upp och inte lutat åt något håll och sagt ”ja kör på”, ”raakt fram”. Om hunden har velat svänga har jag givit stoppkommando och sedan släppt på och om den då går rakt fram så får den beröm. Rakt fram är ett kommando som de lär sig relativt snabbt på preparerade spår men då man hamnar på oledat och ospårat blir det lite knepigare och tar lite längre tid att arbeta in än höger och vänster. Jag gör likadant där som på preparerade spår ger stoppkommando om de tänker svänga av och sedan nytt kommando rakt fram. Vanligen kopplar jag ihop en äldre och erfaren hund som är kommando säker med en yngre på upplärning. Men det är inte bara vid dragkörning som jag haft nytta av dessa kommandon, vid vattenapport om hunden har behövt dirigering så har de också fungerat bra då hunden känner igen kommandona sedan vintern. Stanna och stå still vid start tänker jag inte orda så mycket om för de flesta med fågelhundar är det ju redan kommandon som hundarna är rätt säkra på i den åldern. Har man däremot slädhundar som inte har samma bakgrund så kan det absolut vara lite mer jobb.
”Gå bakom” ett mycket praktiskt kommando framförallt om man har flera hundar med sig ut och inte kan/vill köra alla på drag samtidigt. En annat tillfälle kan vara då man går tur med tung pulka och inte vill han någon ytterligare draghjälp utför eller är osäker på om man kan bromsa så att man inte kör på hundarna.
Då det är genomslagsföre är det stor risk att hundarna får upp fart där det håller och sedan ”rasar igenom” där det brister och kan då skada sig. Det är då praktiskt att kunna ha en eller flera hundar lös bakom pulkan. Bilden är från långturen 2012 och vi är på väg från norska Gautelis mot Allesjaure, föret var totalt livsfaligt med genomslag.
Start på 3 veckorstur i Ammarnäsfjällen april 2008. Att vara lugn och stilla i start är en viktig del om turen ska bli trevlig och praktisk då man annars måste välja start och stopp plats med ”ankarfäste”. Ofta vill man också packa ner några prylar på slutet och det blir då väldigt stressigt med hundar som hoppar och inte kan vara stilla. Jag går dessutom på skidor oavsett om jag har pulkasläden eller pulka och kopplar då alltid in hundarna först innan jag sätter på mig skidorna.
Start vid Våjtjajaure under långturen våren 2012. Pulkan är snart färdigpackad och jag håller på att plocka med det sista inför dagens etapp
Oftast finns det inte så mycket att ”ankra fast” dem i på fjället
Matti Holmgren på Jokkmokkguiderna är den enda jag känner som kan ha fem spann startande där alla hundra ligger lugna och tysta för att sedan kliva upp och direkt börja arbeta vid kommando. Matti kör då själv ett eget spann med flest hundar men sedan står det ovana och turister på de övriga fyra fem slädarna med 4 -6 hundar var. Med rätt jobb så fungerar det även med slädhundar vars huvuduppgift i livet är att dra.
Här ska vi hela vägen ned till Abiskojaure, i stort sett alla höjdmetrar på en gång utför den isiga Kironbacken. Hundarna fick här gå bakom mig och till slut fick jag ta av mig skidorna och hasa ned på fötterna för att orka bromsa pulkan.
Kommandona höger och vänster ställs på prov då man lämnar preparerade spår. Men det svåraste för de flesta hundarna är nog ändå att hålla linje rakt fram när det inte finns några hållpunkter eller spår. Det är i alla fall väl värt tiden att lära in kommandona om man vill gå på tur där det är ospårat och oledat då det annar blir mycket trassel och tjat. Bilden är från långturen 2012 en helt underbar dag på nordväst om Virvatnet.
Desto fler hundar man går med ju viktigare blir det att täthundarna är kommandosäkra,det blir annars mycket tjorv med linor och hundar. Den här bilden är från då jag var stugvärd sex veckor i Pieskehaure 2007. Längst bak tillsammans med Storm går en slädhund som jag lånade in, han kunde springa….I tät går Atla som var en fantastisk ledarhund tillsammans med Freja. Bris fick av och till gå i tät och träna men då det kräver mycket av en täthund fick hon byta och gå längre bak då hon blev trött i huvudet.