Mellansäsongsträning

Balans och koordination – något jag tänkt satsa lite mer på i under mellansäsong

Mellansäsongsträning innebär för oss lågintensiv träning med jogging i sele, lös på sidan, korta dopp för svalka så länge vattnet är för kallt för längre simturer, styrketräning med klövjeväskor, spårträning och apport i alla former. Något jag tänkt satsa lite mer på i år är att regelbundet lägga in korta pass med balans- och koordinationsträning som komplement till allsidig motionsträning i terrängen.

Intervall/fartträning under joggingtur – lite lösträning efter myrkanten med snabba rusher efter ett svalkande dopp i badtjärnen som precis ”öppnat” för säsongen. 

Vid större delen av motions-/konditions och styrketräningen är det vanligtvis de stora muskelgrupperna som tränas. Men under jakt ställs också krav på att hunden skall kunna röra sig smidigt i obanad terräng, tåla hård belastning utför branta sluttningar, snabba rörelser/kast i sidled och tempoväxlingar. Att träna de små stabiliserande och lednära musklerna kan fungera skadeförebyggande men övningarna ger också mental stimulans under den mer lågaktiva tiden på året. Ett sätt att lägga upp träningen är att utforma den som cirkelträning vilket innebär att varva olika övningar i en följd i form av stationsträning. De olika övningarna syftar till att koncentrerat träna olika muskelgrupper och tillåter att de går att studera hundens styrkor och svagheter mer i detalj. Till exempel är coremuskulaturen lika viktig för hunden som för oss för att undvika ländryggsproblem och oblans i rörelse. En övning som tränar hundens buk-, länd-, långa rygg- och bakbensmuskulatur är ”sit-ups”, dvs hunden sitter balanserat på rumpan och lyfter framtassarna från underlaget. Inte helt lätt för alla hundar – prova så får ni se.

Styrketräning med klövjeväskor, stabiliserande bla för bogleder och carpalleder(hundens handlov). 

Vid pulsmätning visade det sig att vid träning där hunden fick bära klövjeväskor med lätt last ökade pulsen mellan medel till hög belastning (beroende på terräng), dvs samma som hunden får upp vid löpning bredvid cykel. Skritt med klövjeväskor i terräng är betydligt mer skonsamt och ger mindre slitage än löpning bredvid cykel efter tex grusväg.

Träning handlar ju egentligen om kroppens sätt att anpassa sig till den belastning den utsätts för, därför måste träningen varieras om den skall ge effekt. Skillnaden med träning för hund och människa tycker jag är att man får vara lite mer uppfinningsrik när det gäller hundarna eftersom de vanligen inte styrs av samma motivation och målsättning som oss tvåbenta.

 

Det här inlägget postades i Livet i vardagen. Bokmärk permalänken.