Igår kväll kom jag och hundarna hem från sex dagar i vår stuga i Härjedalen. Fantastiskt skönt att tillbringa några lugna dagar där, inte ens mygg och knott hade kommit igång ordentligt trots att de haft en kläckning för någon vecka sedan. Lite oroande i och för sig då de inte bara utgör ett irritationsmoment utan också mat till kycklingarna. Det var fortfarande mycket vatten i älvarna då snösmältningen har varit sen och vatten från de högre höjderna fortsatt påverkar vattenståndet. Vädret var omväxlande från störtskurar till härligt solsken, det senare som både jag och hundarna satt ute och njöt av. Det blev en hel del skogsprommenader i obanad terräng som ger både mig och hundarna fin konditions-, styrke- och koordinationsträning. Hundarna får gå med lösa, men självklart inom uppsyns och närområde till mig så att jag kan ge stoppsignal om jag ser att de får vittring på något vilt. De äldre hundarna har inga problem att skilja på att vi är på ”motionstur” trots att vi är i skogen vi normalt sett jagar i, de vet att utan jaktväst är det inte jakt. Mara däremot som bara har gått en säsong måste jag av och till påminna att hon ska hålla sig nära mig och att vi är ute på motion och inte jakt. Jag brukar låta dem turas om att ”gå bakom” och liter friare ï närområde. Apport i alla former är ju en fantastisk aktivering så här års då hundarna får både fysisk- och koncentrationsträning. Den här gången hade jag inte fått med mig något apportvilt men vanliga dummies i olika former fungerar ju också. Kan hunden sedan apport med dummie tycker jag inte att det varit problem att av och till byta ut mot riktigt vilt. Då jag joggar motionsturerna i skogen passerar vi både älven och flera tjärnar som erbjuder varierande svårighetsgrad på vattenapport. I älven är det som sagt mer vatten än vanligt och den flyter på lite snabbare vilket gör att hundarna får vara snabbt i för att den inte ska driva iväg och sedan får de styrketräning då de får simma motströmms tillbaka. Tjärnarna är typiska för skogen, myrmark fram till strandkanten och sedan tvärt djupt. Då hundarna är unga hoppar de ofta rakt ut, då de blivit äldre har åtminstone mina lärt sig att ”glida” ut på mage utan att plaska. Upp blir också lite knepigt då de får hänga på frambenen och häva sig upp då de inte når botten med bakbenen och samtidigt hålla ett bra tag i apporten så att de inte tappar den. Upptäckte under våra turer att Kungsörnsparet även i år håller till högre upp på markerna och en av tjärnarna har blivit hem åt ett svanpar.
Medan jag påbörjar lite renoveringsarbete och målning på stugan njuter hundarna av solen och det relativt varma temperaturen
Vår härliga skog med lavklädda skogsbackar och stora stenar genombruten av myrområden erbjuder perfekt terräng för konditions- styrke och koordinationsövningar för både mig och hundarna
Storm inväntar order att få söka en apport som jag ¨”tappat”. Då jag joggar motionsturerna har jag ofta med några apporter som jag ”tappar” och gömmer under turen, sedan stoppar jag och låter hundarna turas om att leta rätt på dem (skulle aldrig hitta dem utan hundarna då jag kryssat fram i terrängen).
Vad den här övningen går ut på vet jag inte riktigt….yoga-stretching med avslutande avslappning kanske? Ingen övning som jag själv givit inspiration till i alla fall.
Storm iaktar Mara i arbete och inväntar sin tur
Vid vattenapport i älven gäller snabb ingång och sedan styrketräning motströms på tillbaka vägen
Vid vattenapport i skogstjärnarna finns det sällan någon botten att kliva ned på utan igången får bli att de börjar simma direkt
Upp blir det lite knepigare då hundarna får använda frambenen och häva sig upp på kanten då de inte når botten och kan ta hjälp av bakbenen – samtidigt hålla fast och inte tappa apporten
Det är tidigt på säsongen och sen vår men några små ynka vasstrån fanns strax invid land
Apport i alla former…..fast här är det matdags och Mara verkar tycka att hon äntligen har hittat rätt storlek på matskål…..
…..eller att det är dags för disk
