Våra ”kölmarker”, en ynnest att ha tillgång till när fjälljakten numera inte är att räkna med.
Äntligen är mitt konsultuppdrag som ”hyr-syrra” inom sjukvården avslutat och jag kan se fram emot en lång ledighet. Den första veckan har jag tillsammans med hundarna tillbringat för återhämtning i får skogsstuga. Någon kortare tur ut på våra kölmarker har det också blivit. Vädret har slagit om till ”höst” vilket gav fin temperatur att vara ute i även om det av och till var både dimma och lite väl blött både uppifrån som regn och nedifrån i form av mer än vattensjuka myrmarker. Kanske var det inte bara jag som tycket att det var nog så blött eftersom vi inte fann kullar där vi brukar. Helt tomt var det dock inte utan hundarna fann ett antal fina ripkullar och någon mindre tjäder och järpkull, troligen finns det mer fågel men vi var inte ute på någon större yta.
Gruppfoto efter utställningen
Förra helgen passade vi på att ställa ut i Östersund. Resultatet blev ”Excellent” för kullsyskonen Gaia och Ran och detsamma för Aras som också blev placerad som två i sin grupp. Ett helt godkänt och jämnt resultat för hel- och halvsyskonen, allt från Excellent och uppåt är ju också till stor del ”domarens skön” dvs vilken typ av hund som domaren föredrar. Aras har ställts ut två gånger tidigare och då avslutat med CK. Terra (Meracus Noblesse) följde med som ”trainee” och observatör. Nästa gång då hennes fodervärdshusse har tid får hon delta i ringen.
Terra (Meracus Noblesse) 10-10 UKL
Terra (Meracus Noblesse) har gjort ytterligare en start i eftersök Ukl och filade då till sina resultat till toppoäng dvs 10-10. Aras och Ran startade i EKL men rampade sig totalt båda två på spåret, visserligen hade de bara gått två spår med elitvilt innan men gjort det klockrent. Vid provet gjorde ”Billan” precis som sin halvbror ”Bull” dvs avvek i annat ärende och glömde sin uppgift (läs drog av på annat färskt vilt, de gick spåren bredvid varandra). Vattnet plockade båda hem med full pott…
Modifiering av utrustning och fastsättning är under utveckling
…om det funkat hade det varit intressant att få veta om hundens puls gick upp, ned eller var konstant vid ståndet.
Eftersom bössan fick vara hemma under våra korta träningsturer passade jag på att göra ett försök med ett eget arbete som är en del i en utbildning jag påbörjat om friskvårdsträning av hund. Min plan var att pulsmäta mina egna hundar under jakt och jämföra med pulskurvor under träning inför jakt. Under träningsturer har jag fäst utrustningen runt bröstkorgen på hundarna och fått få ”glapp”. När jag släppte dem på jakt och de inte var inom omedelbar närhet av mig kändes fastsättningen alltför osäker. Att tappa utrustning för lite drygt 3000 kr ”någonstans” inom några hundar meter och utom synhåll i kuperad skog och myr var inget som lockade. Jag provade därför att sätta fast den på ett bredare halsband men kunde konstatera att Garmin hade rätt…det funkade inte. Det blev alltför mycket ”glapp” för att få ut något resultat eftersom halsbandet inte gick att spänna tillräckligt hårt om hunden skulle kunna andas. Jag skall klura lite på det och se om jag kan hitta något ”säkert” sätt att fästa fast den under ett mer heltäckande jakttäcke.
Terra finner sig som vanligt snabbt tillrätta i flocken när hon är på besök
Mara 11 år är ännu att räkna med under framförallt höstens skogsjakt
ChaCha har kommit långt i sin rehabilitering och kommer att få starta jakten försiktigt på korta turer i skogen.
Ser fram emot höstens jakt som troligen till större delen blir förlagd till skogen