Senhöstjakt som i år inte bara ställde krav på hund och skytte utan också förmåga att inte ge upp trots upprepade och långa avlysningar
Summering av senhöstjakten har varit att avlysningarna på statlig mark har fortsatt på nästan samma nivå som under första delen av jakten. Vanligen har större delen av jaktområdena avlysts och med kort varsel. Vi har envist fortsatt att boka in oss och tagit chansen att komma ut på ledig tid även om flera av våra turer har fått ställas in då ett mail dimpt ner i mailkorgen kvällen innan när ryggsäckarna stått färdigpackade…Jakten och livet med våra stående fågelhundar är för oss ett levnadssätt som vi vägrar ge upp i första taget. Trots allt har vi fått många fina dagar och stunder tillsammans med våra hundar som vi nu i mörkertiden när dagarna blir allt kortare kan glädjas åt.
Ran vår unghund har denna höst fått relativt många dagar i skog och visar nu på senhösten det givit henne erfarenhet att hantera skygga skogsfåglar.
Lika spännande varje gång då hunden står i skogen, orre- tjäder- ripa?
Inget slår spänningen att springa med på en löpa i skogen, men jisses vilket svårt skytte..
Vi har förmånen att ha tillgång till egna skogsmarker i både Jämtland och Härjedalen och har därför ändå haft möjlighet att komma ut trots avlysningar. Det som varit roligt med att jaga så mycket i skogen har varit att se hur hundarna drar ihop söket för att hålla kontakten. Av och till då vi inte haft så mycket fågel kan jag ha behövt vända dem på visselsignal men i takt med antalet dagar i skogen har det blivit färre gånger. Speciellt roligt har det varit att följa Rans utveckling då hon snabbt blivit duktig på att hantera de betydligt svårare och skyggare skogsfåglarna. Hon är väldigt kommunikativ och man kan se hur hennes öron spelar då hon hör att man närmar sig. ChaCha är fortsatt våran drottning vad det gäller fågelhantering, i skogen märker man verkligen hennes kvalité. Storm som om två månader fyller 15 år har fortsatt gnistan kvar och förmågan att alltid plocka fram fågel och bjuda på jaktbara situationer.
Storm en hund som trots hög ålder fortsatt finns med vid jakt.
En stor fördel med skogjakten…möjligheten att laga varm mat över en värmande eld.
ChaCha våran drottning vad det gäller fågelhantering
Under Oktober har snön kommit och gått för att återigen lägga sig först i slutet av november som var en ovanligt varm månad. Vi fick chansen till en fin jakt tillsammans med Gaia syster till Ran i mjuk snö och lagom temperatur innan snön smälte bort efter första snöfallet i oktober. Det är roligt att se hur unghundarna utvecklas och vilka egenskaper som verkar återfinnas hos flertalet av individerna i kullen. Gaia har utvecklats fint sedan jag såg henne förra vintern och presterade också ett stånd på de skygga riporna. Lite fler fågelkontakter så kommer hon bli alltmer säker på sin uppgift. Vi har nu kommit in i den period som skott tillfällena blir få och jaktturerna blir mer en form av hundträning men desto roligare är det då det lyckas. Dygnet har allt färre ljusa timmar så nu ser vi fram emot när det vänder om lite drygt 3 veckor och vi återigen kan se fram emot allt längre dagar. Förhoppningar finns inför både toppfågeljakt och fina dagar på fjället innan denna säsong är till ända.
Gaia med husse på snötäckt fjäll i Oktober
Det första snöfallet tinade bort under oktober och jakten på vita ripor blev allt svårare på barmark
När det lyckas på senhösten är det extra roligt, framförallt då det är en unghund som bjudit på jaktsituationen.
Efter en varm och snöfri november återvände vintern i under den sista veckan i månaden, Mara sträcker ut på hårfrysta och snötäckta myrar
Ran en första advent – en osannolikt vacker dag på fjället även om solens strålar är sneda och dagen kort