I och med mitt arbete i Norge som tillåtit mig att åka över gränsen har jag haft chansen att följa Atle (Pondus) utveckling mot jakthund. Under den gångna helgen som var min sista på jobb innan lång ledighet fram till 1 oktober fick jag under några timmar se Atle under fjällträning på ett av de öppna träningsområdena. Precis som Ran arbetar han med hög intensitet och nyttjar vinden fint även om han inte varit i så mycket i fågel som Ran har varit. Han har förmåga att koncentrera sig och sänka hastigheten och utreda på ett lugnt sätt då han kommer i vittring. Med lite mer erfarenhet tror jag att han kommer att bli en trevlig jaktkamrat. Alte har under sommaren också startats och gått till 1:a pris på blodspår. För att bli godkänd eftersökshund i Norge krävs också godkänt resultat på ”färskspår” vilket innebär att hunden skall följa ett färskt spår efter klövvilt (vanligen älg) i minst 30 minuter. Planen är att att de skall genomföra testen med Atle innan älgjaktsstart så att han kan nyttjas som eftersökshund.
Innan min arbetshelg hade jag en vecka ledigt som vi tillbringade med blåbärsplockning, skogsturer upp på de höglänta myrmarkerna och iordningställande av stugan inför jaktstart om en vecka. Dagtid låg temperaturen på 21-24 grader så det fick bli tidiga morgnar vid motion av hundarna.
Ran i väntan på att ”öppna vattnet” inför elitklass
Under min ”lediga vecka” var jag provledare för eftersöksprov i Sveg. Otroligt roligt men riktigt slitsamt med 13 starter i 25 grader och sol. Det var kul att se flera nya ansikten bland de startande och också flera unga förare som kom till start för första gången. Resultaten blev en blandad kompott av riktigt höga poäng till godkänt i de två momenten spår och vatten. Vattnet var det moment som var mest utslagsgivande då det bjöd på svårigheter i form av svårforcerade näckrosor och en något annorlunda bild med igång från en myrkant och apportfågeln dold på land istället för tjock vass i elitklass. Själv startade jag varken Ran eller Aras då det gått på i stort sett full poäng vid sina två starter i två klasser, dock fick de hjälpa till med att ”öppna vattnet” inför de olika klasserna. Ran fick också en riktig genomkörare på blinda apporter då hon fick hämta in de änder som några unghundar inte hittade rätt på bland näckrosorna. Med detta stänger jag boken för träning av spår och vattenmomenten för det här året och kommer nu att lägga krutet på att finslipa formen på hundarna inför jaktstart.
Förhoppningsvis öppnas gränsen mellan Norge och Sverige innan det blivit alltför sent på säsongen så att jag får möjlighet att se mer av Norska Atle både under jakt och eventuellt jaktprov.