Detta det vi lever för…
Veckorna under hösten har som vanligt rusat fram alldeles för fort, knappt har vi njutit av att starta jakten så är vi redan framme i början av oktober. Sedan den 24 augusti har jag i stort sett bara varit uppe och vänt i Järpen, tvättat någon maskin med kläder, fyllt på med hundmat och visat av mig på universitetet på det som varit obligatoriskt. Kvällarna har gått åt till att läsa så att jag klarat tentor och har det inte blivit tid för bildredigering och inlägg på kennelsidan. Det får därför bli en resumé av höstens jakt.
ChaCha och Mara, två rutinerade damer vid det här laget som såg till att vi fick goda middagar
Den första jaktveckan tillbringade vi på traditionellt vis i tält men den här gången i Härjedalsfjällen istället för norra Jämtlandsfjällen som vi brukar. Med på turen var också Peter med Unna och Patrik med Niak. Vi hade rätt gott om ripa så unghundarna fick chansen att både göra misstag och lära sig av dem och jag tror att poletten började trilla ner riktigt ordentligt på dem då vi också fick fälla fågel för dem. Mara och ChaCha som numera får anses som gamla och rutinerade gjorde sitt jobb så det var framförallt roligt att se de unga utvecklas mot att bli jakthundar. Unna ser ut att ha mycket av ChaCha i sig och med lite mer erfarenhet tror jag att Peter kommer att få samma roliga jaktupplevelser med henne som jag har haft med ChaCha och hundar bakom henne. Niak som har jagats in på rapphöns behöver fortsatt lite mer tid för att kalibrera till de vilda fåglarnas beteende vilket han kommer att göra med lite mer tid på fjäll och i skog. Niak har precis som Aras en stor jaktmotor och matar på till synes utan att tröttas vilket kommer att vara en bra egenskap då jakt på våra vilda fåglar ofta kan innebära många timmar utan fågelkontakt. Det var också skönt att se att alla unghundarna gick att kontrollera vid renkontakt som vi hade en stor del av och att ingen av dem hade ett överdrivet intresse för dem.
Härlig skogsjakt på våra marker i Härjedalen, i år med riktigt bra tillgång på både ripa och orre
Efter den första veckan på fjället åkte vi direkt till vår stuga utanför Sveg och fortsatte där med skogsjakt några dagar fram till älgjakten började. Den här sommar har vi haft en bra föryngring på ripa men även kullar med framförallt orre vilket gjorde skogsjakten riktigt rolig och minst i klass med fjälljakten. I år blev det relativt många dagar på skogen då det den årliga avstängningen för älgjakt på statligmark förlades veckorna efter lotteritiden avslutats vilket medförde att det blev avstängt till 25 september. Aras har därför fått större delen av sin injagning på skog och fortsatte där att göra fina framsteg och lyckades också lära sig att hantera vuxna skogsfåglar förutom riporna. Under andra veckan i september startade jag ChaCha två dagar på skogsprov vilket genererade i ytterligare ett 2:a pris i ökl. Fortsatt har jag problem att stoppa henne på fallapporter då de faller nära henne men hon har en fantastisk fågelhantering då hon var en av de få hundarna som klarade att hantera fåglarna och prestera jaktbara situationer vid båda proven. Vid det första provet i Älvdalen hade hon ett stånd för två vuxna orrar där hon fick stå länge och som lättade på för långt håll för skytten, sedan gjorde hon två rapporter på tjäder som satt i träd vilket inte heller räknades som jaktbart. Oavsett är ChaCha en hund som i stort sett alltid ser till att skapa chans på fågel oberoende av årstid, en högt värderad egenskap för mig som jagar från säsongstart till säsongsslut.
Aras en unghund som är ett gott stycke på väg att bli en riktigt duktig jakthund
Den här hösten är jag framförallt nöjd med att Aras har fortsatt att utvecklas fint som jakthund. Han ser ut att ha fått de egenskaper som jag så högt värderar vad det gäller fågelhantering och som jag har i ChaCha och leden bakom henne. För att vara så ung besitter han ett lugn och balans i fågelsituationer som man inte så ofta ser hos unga hundar med lite erfarenhet. Aras har precis som ChaCha förmåga att växla mellan luft och markvittring och på så sätt gå nära inpå fågel, börjar de trots det röra på sig som de kan göra den här årstiden ”ringar” han fast dem och håller kvar dem till jag hinner fram. Under förra veckan tillbringade vi ett antal dagar på Flatruet och då fällde jag också de första riporna för honom på egen hand vilket är en fantastisk känsla och för mig det optimala kvittot på samarbete och att unghunden har börjat förstå vad jakten går ut på. Jag har också startat Aras på en jaktprovsdag på fjäll. Tyvärr kom han aldrig i fågel då vi hade oturen att gå mot andra unga hundar som antingen körde ”strike” på alla ripor i terrängen eller stod tomt så att vi snällt fick stå och vänta större delen av vår släpptid. Oavsett jobbade Aras stenhårt hela dagen och fick mycket gott omdöme men som sagt inget pris.
Några bilder från höstens jakt, fler finns på facebooksidan
