Storm och hans bror Polman provligger den nyinköpta och fodrade Jervensäcken tillsammans. Uppenbarligen var den till belåtenhet då jag fick ”skaka ut” de båda herrarna.
Just nu har vi Storms bror Polman som inhysning då hans tvåbenta familj befinner sig på sandstränderna i Falkenberg. Det är en förmån för oss att vi har nära och bra kontakt med flertalet av de hundar som vi sålt och det ger otroligt mycket att få följa dem genom livet. Storm och Polman har samma lugna och stabila attityd och efter en kort hälsningscermoni var acceptansen ett faktum. På samma vis har det varit med alla kullsyskonen i den här kullen, aldrig ett morr eller knorr då de möts trots att det kan gå åratal emellan. Första dagen hade vi glömt att ta fram en extra bia-bädd och det är lätt att lägga in mänskliga känslor och värderingar då Storm makar på sig så att ”brorsan” ska få plats. Under förra helgen besökte vi Fävikenmässan och våra inköp blev förutom korv och tunnbröd en fodrad Jervensäck som jag länge gått och funderat på. Jag köpte den mindre storleken och med foder(primaloft) då det inte blir samma kondensproblem i den som den ofodrade. Användingsområdet blir också större då den både kommer att fungera som sovsäck till hundarna i tältet på senhöst/vinter och värmepåse för 2-3 hundar eller en hund och mig. Storm och Polman tvekade inte en sekund att tillsammans agera ”provdockor” då jag vecklade ut den på hemmaplan. Båda rullade ihop sig och slöt ögonen och såg rätt oförstående ut då jag ville att att de skulle stiga upp och ur säcken.I Royals monter på Fävikenmässan hänger jakt och turbilder i storformat jag fotat och tillåtet att de använder som en del i vårt avtal. En av bilderna är från en tidig försommartur till Sauvasskalet och längst fram i bild ligger Bris med Oxtindan i bakgrunden. Bilden väcker minnen av en hund som lämnade ett stort tomrum efter sig och som jag fortsatt saknar oerhört mycket.
Som ”gammaltant” är det tillåtet att konkurrera om bären med matte…
Våra joggingturer börjar mer och mer likna bärplockarturer nu då det börjat lysa både gult, blått och rött i buskarna och på marken. Jag har börjat ha med en liten yoghurthink med lock i midjeväskan, och ja det fungerar det är inte ”smoothie” då jag kommer hem. Jag läste in någon tidning att Evy Palm hade uttalat sig om att hon aldrig hade sprungit/tränat så att hon fått blodsmak i munnen och att hon också stannat och plockat svamp och bär under träningsturerna. Jag tänkte att jag har ju fortsatt något år på mig till den ålder som Evy hade då hon satte sina rekordtider, och någon blodsmak i munnen känner vi inte heller av då vi är på joggingturer.
Det ser i år ut som att man ska hålla sig på myrarna i skogen om man ska finna hjortron. Vi har varit högre upp på fjället där det i början av sommaren var helt vitt av hjortronblom men där det nu inte fanns ett mer en ett par röda kart. På småmyrarna i skogen däremot lyser det både gult och rött i en helt ok och plockbar mängd. Det ska bli intressant att se hur fågelföryngringen ser ut i skog kontra fjäll, om den följer bärtillgången eller inte. Nästa vecka ska jag ut och inventera i Hotagen då vårt inventeringsområde norr om Järpen lagts ner pga ”pengabrist” hos Länsstyrelsen. Jag har fått förmånen att låna två avkommor efter Bris, ChaCha och Punk vilket jag är oerhört glad och tacksam för.
Fortsatt är det helt ok badtemperatur i skogstjärnen trots att lufttemperaturen dagtid har blivit mycket behagligare och nattetid sjunker rejält. Simturerna på ca 20-25 minuter har givit Mara fin träning och hon har nu i stort sett helt jämn muskulatur på båda bakbenen.
Delar av skörden under eftermiddagens joggingtur, ikväll blir det tre färger på bär och glass. Till hösten hoppas jag att fågelföryngringen tillåter ett litet uttag så att vi återigen kan tillaga goda middagar på det vid ”skördat”.