Under första majhelgen gjorde jag en resa till nordöstra Finland, Kajaani och Suomussalmi för att se på två hundar som jag planerade att ta en valp efter vid nästa parning.
Foto: Pekka Hyverinen
Tiken Irene-Sabine vom Holtvogt (u Diva vom Holtvogt e Eiko von der Zista http://jalostus.kennelliitto.fi/frmKoira.aspx?RekNo=FI17433/11&R=11) är en import från Tyskland med välkända linjer från både Österrike och Tyskland. Irkku är en kraftfull tik utan att vara ”typiskt tysk” tung och fyrkantig, ca 61 cm hög. Mentalt är hon öppen och trevlig och tar kontakt direkt utan att vara överdriven. Efter ”hälsningscermonin” då vi kom fram levererade hon mina skor och en matskål och lade sig sedan lugnt ner och sov medan vi åt lunch.
Det var ännu is på sjöarna även om jag inte skulle vilja prova att gå ut på den och en hel del snö kvar i skogen. Jag hade fått låna ett par Nokia stövlar med innersko av filt och efter någon timme på skogen förstod jag varför Nokia tillverkas i Finland…Omväxlande blötmyr, snölask och snö att pulsa i kräver mer än mina Italienska fjällkängor. Ingen av hundarna gjorde mig besviken under skogsturen. Irkku söker med fart och stil, är uppmärksam på vittring men kan själv reda ut om de är ”någon hemma”. Hon har god kontakt med sin ägare/förare och verkar överlag vara en lättförd hund. Hon har en stark motor och arbetar oförtröttligt på trots dålig tillgång på fågel. Irkku visade under skogsturen samma lugn och balans som hon gjorde i hemmet och är absolut tyst även då andra hundar är i arbete. Meritmässigt har hon startats på fyra prov i unghundsklass, två på skog och två på fält och gått till pris på samtliga. På utställning har Irkku fått bedömningen very good, exellent och reserv CERT.
Vi startade skogsturen i + 2 grader och sol men efter en timme började det snöa ymnigt och det lade sig ca 1 dm på marken. De kändes att det var fortsatt var långt till någon ”ryss värme”.
Irkku en ny trevlig bekantskap som har många av de egenskaper som jag gärna vill se i kommande valp.
Fjällvittrans Foggy (u Fjällvittrans Freja e Armin II vom Hege-Haus, http://intranet.saksanseisojakerho.fi/perustiedot.php?rekisteri=FIN49128/06) kommer från vår egen uppfödning och den kull som jag själv är absolut mest nöjd med. Generellt tidig jaktmognad, stark arbetsmotor, stabil mentalitet och som snabbt blivit ”jaktsmarta”.
Foto: Petra Rodewald
Foggy har jag inte sett sedan han var i ettårs åldern men enligt Pekka har han utvecklats till en härligt jakthund på skog, fjäll och som apportör vid andjakt. En hund som visar utomordentlig viltfinnarförmåga och samarbete. Då vi var ute på söndagen fick jag också se honom rapportera änder i en tjärn, en rapport som i stort sett var identisk med den jag hade hos både Freja och Bris samt som Atla har. Foggy har jaktprovsmeriter från öppenklass och två 1;a pris i EKL i Finland. På utställning har Foggy fått bedömningen very good, exellent och CERT.
Då vi var ute i skogen visade Foggy samma starka motor och oförtröttliga arbetslust som sin mor och sina syskon. Foggy är också en lättförd hund med god kontakt med sin förare även då han tar en extra lång sväng pga dålig tillgång på fågel. Varför Pekka sätter GPS halsband på honom är jag lite frågande till då Foggy både rapporterar spontant och vänder på signal flera hundra meter ut i skogen.
På söndagen sprack vädret upp och jag fick från en av de små höjderna i ett annars platt och skogklätt landskap en vy över ”de tusen sjöarnas land”. Vackert om man som jag delvis är uppväxt i Härjedalsskogarna och trivs både i skog och på fjäll.
Våren är sakta på väg, trots låga temperaturer, is på sjöarna och en hel del snö kvar i skogen.
Kokkaffe och korv stekt över öppen eld smakar lika gott i Finska skogarna som i svenska. Och förlåt mina norska vänner, men i Finland kokar man kaffe som smakar riktigt kaffe.
På söndagen blev det en tur tillsammans med Pekka, Foggy och unghunden Ingolf i skogarna utanför Kajaani. Tallhedar som genombryts av myrmark och i mångt och mycket liknar våra marker i Härjedalen. Återigen fick jag se samma fina jaktliga sök av Foggy som under tidigare dagar.
Att se Foggy var som att känna en fläkt av Bris själ…
Jag kan lova att det trillade både en och två tårar under dagarna i Finland. Foggy är jaktligt en kopia av Bris och har i övrigt egenskaper jag känner igen från både Freja och hans bror Storm. Och ja, jag vet jag kommer aldrig att få en ny Bris genom Foggy men kanske valpen jag förhoppningsvis hämtar i Oktober kommer att bära med sig lite av hennes energi.
Foto: Pekka Hyvärinen
Jag tror mycket på kombinationen mellan Irkku och Foggy då de båda har liknande egenskaper som jag värderar högt både jaktligt och mentalt. Om allt går som det ska blir det parning i juni och leverans av valpar i Oktober i år.
Så lämnade jag det sjörika och skogklädda landet för den här gången och kryssar nu alla mina tår och fingrar att jag kommer att återvända i Oktober för hämtning av en tikvalp.
(http://haltijapuistonseisojat.blogspot.se/
Thanks to my Finnish friends for taking time for my visit and showing your nice dogs. Thanks also for pleasant trips in the forest, good company and nice dinners. I look forward to seeing you this autumn again.