Mara på väg mot tillfrisknande

En trött Mara vilar ut efter resa till Trondheim med undersökning, sedering och röntgen. 

Idag blev det en tidig morgon med start kl. 05.00 för att komma i tid till återbesök på Trondheim Dyresykehus till vet. Peder Haaland. Det är nu fem veckor sedan Mara opererades på Petvett i Oslo av Peder och givetvis var vi spända inför vad röntgen och undersökning av Maras knä skulle visa. Ganska snart kunde vi andas ut då Peder konstaterade att hon var knappt synbart halt, använde sitt opererade ben mycket bra i rörelse, hade ett bra ROM och ingen speciell reaktion kring inplantatet eller smärta vid manipulation. Även röntgenbilderna visade på en normal läkning. Nu väntar fortsatt rehab i ytterligare fem veckor då sågsnittet övre delen av skenbenet ska vara läkt. Belastningen kommer nu att successivt ökas med ökad längd på ”promenaderna”, tillägg av rörelseträning med cavaletti, slalom och stabilitetsövningar med balansboll. Mara ska nu också få byta ut en gång på löpbandet i vatten mot simning. Simningen ger både större rörelse och ev också bättre muskeluppbyggnad. Vi har också beslutat oss för att låta operera ut platta och skruvar från benet till hösten i oktober-november. Plattan och skruvarna fyller bara en funktion under läkningen av benet och behövs sedan inte i något stabiliserande syfte. Vi väntar så länge med operationen pga att det blir en ”vila” på 14 dagar för sårläkningen och vi vill inte offra några onödiga veckor under Maras uppbyggnad under sommaren eller jakten som hon förhoppningsvis kan delta i till hösten. Varför vi vill operera ut skruvar och platta är pga att det kirurgiska stålet har förmåga att både värma och kyla vilket innebär att kyleffekten kan skapa problem med hälta då hon pulsar i snö eller vistas längre tid i kyla. Enligt Peder är det inte så ofta det ger problem men på en hund som Mara som lever det liv hon gör med långa turer ute vintertid tyckte han att det var en god idè. Under hösten kommer vi vid kallt väder att använda ett knäskydd som värmer då hon går kopplad och vid vila.

Bilden från Maras första jaktsäsong med den första ripan jag fällde själv för henne.

Till hösten hoppas vi att det ser ut så här igen, en frisk Mara med stark muskulatur som återigen får susa fram över fjället på jakt efter ripor.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.