Otso, en tillfällig gäst i flocken – en positiv upplevelse
Under fem veckors tid har vi haft Otso en hund från vår senaste kull boende hos oss. Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig, kanske man som valpköpare inte riktigt förstått/insett hur mycket tid det kräver att fostra och dressera en fågelhund eller kanske livet av olika orsaker förändrats så att det inte finns förutsättningar att lägga den tiden? Oavsett vad orsaken är så kommer jag som uppfödare alltid att finnas till hands för de som köpt hund från oss och om det av olika orsaker inte fungerar att behålla hunden får den komma tillbaka till oss för att stanna eller omplaceras. På de sju kullar vi haft så har det skett vid 2 tidigare tillfällen och nu det tredje. Vid två av tillfällen har jag haft förmånen att få omplacera till personer som tidigare köpt valp från oss vilket känns enormt tryggt då de vet vilken typ av hund vi föder upp och vad de kräver. Vid detta tillfälle hade jag åter denna möjlighet, dvs omplacera till tidigare valpköpare.
Med ett tydligt NEJ i grunden – som ett ”läskpapper” vad det gäller att lära
När jag som ung blond (och kanske vacker) 19 åring med en resväska till sällskap flyttade ner till Schweiz för att under något år prova min vingar på egen hand fick jag ett tydligt och handfast råd av min närmaste granne Pirette. Du behöver bara lära dig ETT ord på franska till att börja med och det är NO (självklart hade jag flyttat den del av Schweiz där det talades franska – inte ett språk jag hade någon kunskap sedan tidigare i). På samma vis ser jag på FOSTRAN av hund, det viktigaste är att lägga en grund hos valpen vad som är accepterat och INTE accepterat. Med den grunden går sedan inlärningen av olika moment som jag vill att hunden skall kunna för att fungera i sociala sammanhang eller vara en duglig jaktkamrat betydligt lättare. UTAN den grunden spelar det ingen roll vad metoden för inlärning heter eller vilka kurser man deltar i, målet kommer ändå att vara svårt att nå.
Den ”rehabiliterande flocken” – en strikt med schysst behandling av ”nykomlingar”
Jag är såååå glad över min funktionella flock som ger en stor hjälp att ”rehabilitera” nykomlingar i flocken med en bakgrund där tydlighet inte varit ett ledord. Storm som alltid varit min klippa i arbetet finns tyvärr inte mer men Mara har visat sig ta över denna roll med bravur. Efter en halv dag med i hennes ögon ”otillfredsställande” gränsöverskridande beteende och otillräcklig respons på subtila signaler fick Otso en tillrättavisning som inte behövde upprepas. Otso fick en tuff första tid hos oss då ChaCha kom in i höglöp tre dagar efter att han anlänt. Det var intressant att se hur lugnt han betedde sig och och hur låg profil han höll. Sov lugnt, inte ett pip eller gnäll trots att han fick tillbringa den mesta tiden med endast en kompostgrind mellan sig och ”smällkaramellen”. En talande blick från Aras var tillräckligt för den effekten, ”så du vet grabben – i det här huset är haremet MITT”.
Otso har fått ”hänga med” på alla aktiviteter tillsammans med den övriga flocken. Jag har inte lagt så mycket krut på inlärning av moment utan han har mer fått jobba förutsättningslöst utifrån sina inneboende egenskaper. Detta av två anledningar, dels för att jag skulle få kläm på hur kan skiljde sig/liknade övriga kullsyskon som jag sett i aktion och dels för att ta reda på styrkor och svagheter hos honom. Eftersom Otso fyllt två år i maj i år så har han dels uppnått mognaden för lite snabbare inlärning men också en ålder där man vill att de mesta av grunderna skall sitta på plats för att kunna nyttjas som jakthund. För en snabbare inlärning krävs alltså att man vet VAD som behöver tränas och VAD som redan finns där. Under dessa fem veckor har jag fått rätt bra kläm på det och kunnat vidareförmedla till hans nya ägare. Sammantaget kan jag säga att Otso INTE skiljer sig från sina kullsyskon han har bara vuxit upp i en miljö där egenskaperna inte kunnat tillvaratas på samma sätt. Apportvilja, vattenpassion, hög arbetslust och stor samarbetsvilja (med rätt fostran) finns hos honom precis som de övriga i kullen. Hos mig har han utan någon större upptrappning i träning gjort full långa vattenapporter (dryga 60 m) i okända vatten med varierad svårighetsgrad och direkt greppat okänt vilt som legat utlagt. Han har tränats mestadels lös vid sidan av mig när jag cyklat mountainbike, sprungit och simmat och det har inte varit problem att hålla kvar honom trots provocerande viltstörningar eller dofter. I fredags hämtades han av sin nya ägare något som kändes både vemodigt då jag skapat ett förhållande till honom under tiden hos oss och skönt då jag vet att min tid inte räcker till för att fem jakthundar skall få tillräckligt med tid i skogen och på fjället.
Klubbens ordinarie eftersöksprov i Åsarna – resultat spår och vatten 10-10 för båda syskonen
Till de sedvanliga aktiviteterna för säsongen tillhör deltagande i klubbens ordinarie eftersöksprov i Åsarna. I år startade jag Aras och Ran i öppenklass, båda med resultat spår och vatten 10-10. Aras blev utnämnd till bästa ÖKL hund på grund av sitt lugna och stabila arbetssätt, något jag kan hålla med om att han har. Otso som fick ”hänga med” fick gå som ”förlöpare” dvs den hund som ”bryter vatten”/går först i vatten för att ge likvärdiga villkor åt hunden som går först i startfältet. På ett lätt ”ja” gick han utan att tveka rätt ut i tät vass från land ca 60 m ut, sökte rätt på och hämtade in apportvilt and ett vilt som som han för första gången var i kontakt med. Ett kvitto som jag blev minst lika glad över som resultat med ”full pott” för kullsyskonen.
Axplock av bilder från Otsos tid hos oss.
Social lek på flocken villkor
