Fjällvittrans kennel

Onsdag 11 april

Idag kom vi fram till Ritsem, går sista matdepå. Först nu har jag haft täckning så att jag kan lägga upp mina sparade anteckningar. Det blev en kall tältnatt I Stallojågåsj, minus 28 grader och fortsatt minus 22 en bit in på förmiddagen. Min sovsäck håller dock för temperaturen och hundarna mådde gott I Sina pyjamaser och gemensamma sovsäck. Vi forsatte förbi Arasloukta och stannade sedan I Låddejåkkstugan där jag däckade till mitt på dagen I tisdags. Fortsatt feber och halsont men kände mig något bättre efter den långa vilan. Under natten hade det blåst hårt och det kändes skönt att sova inomhus då jag hörde hur det ven och ylade runt stugknuten. Då vi startade hade vinden lugnat sig men vädret skiftat från de senaste dagarnas sol tillgråväder utan konturer. Kände mig som den ”flygande Holländaren” där jag studsade fram med pulkan utför sluttningar jag inte såg. Efter en stund började det snöa ymnigt och det blev totalt white-out. Då jag inte är rädd för vatten men inte gillar att bli blöt när jag inte bestämt mig för att bara fick jag med karta och GPS leta mig fram till selet på Vojatätno där jag korsade för att ta av mot Kutjaurestugan. I princip ”stod” jag på stugan innan jag såg den. Jag blev bjuden på nybakt sockerkaka av stugvärden innan det blev en tidigt sänt. I morse vaknade jag utan feber och halsont, var betydligt piggare och bara lite snorig. Vädret hade klarnat upp men det var plusgrader och sög under skidor och pulka. Molnen låg som ett lock över Akkamassivet och trots att vi åkte efter dess fot hela vägen till Akkastugan såg vi inte mer än – Ja just foten. Stannade I Akkastugan och lunchade och hälsade på stugvärden Björn och hans nya kompis – en jättemalamut på 9 månader. Sedan fortsatte vi över Akkajaur 12 sega och varma km innan vi nådde Ritsem. Har slagit världsrekord I lång och varm dusch, tvättat kläder och goffat I mig pannkaka med sylt och grädde till kvällsfika. Hundarna ligger som döda sillar efter dagens varma 30 km och nu ska jag krypa till kojs.

Utsikt över Kutjaure och massiven I Sarek

Kutjaurestugan

Trötta hundar I Ritsem

Söndag 8 april

Vaknade flera ggr under natten frös och hade svårt att svälja. I morse kände jag mig inte mycket bättre. Bestämde mig då för att skippa planen att korsa Sarek via Alkavare för att komma ut vid Kutjaure. Dagsformen I kombination med snömängden gjorde att jag istället valde att följa skoterspåret mot Touttar. Strålande väder om än lite bitig vind, hundarna gjorde ett fantastiskt jobb då de släpade på både pulkan och en krasslig matte I den tunga stigningen. Väl uppe på platån hade vi en fantastisk tur I det vackra vädret med god sikt mot de höga topparna I Sarek. Lunchade och vilade I stugan I Touttar. Fortsatte sedan ned mot Virihaure med mål Arasloukta. De två sista km innan Stallojågåsj blev det plötsligt tvärstopp under skidorna. Först trodde jag att det var den mjukare vallan som börjat frysa när temperaturen föll under eftermiddagen. Problemet visade sig vara större än så då det bara gick att åka ca 100 m I stöten innan jag måste stoppa och skrapa bort is. Jag försökte I desperation med ”bensintvätt” (hade inget valla-väck) av skidor utan resultat. Beslutade mig då för att stanna och slog upp tältet vid Stallojågsj. Såg då jag packade ur att även pulkan var isbepansrad både under och på sidorna. Fantastisk kväll men snabbt sjunkande temeratur. Mat för mig hundarna och ligger nu I sovsäcken och ser iskristallerna bildas I tälttaket.

Lördag 7 april

Igår fick vi sällskap från Vaimok till Tarrekaise av avgående stugvärd Janne. För att hålla jämna steg med oss fick han låna Bris att koppla ihop med sin golden. Vi hade fint väder till vi kom till Kurravagge där det som vanligt blåste ”småspik”. Det brantaste partiet ned till Tarradalen fick jag gå utan skidor för att orka hålla emot pulkan då det dessutom var rätt isigt. Det blev en trevlig kväll I Tarrekaise tillsammans med en familj som gått några dagar I Sarek. I morse startade jag och hundarna I fint väder och hade en lätt åkning efter älven till Såmmarlappa. Efter älven var det återigen dags att ta fram ”riphjälmen” då det lyfte stora flockar med ripa efter älvbrinken. Vid Såmmarlappa stannade vi och lunchade och pratade med det trevliga stugvärdsparet. Sedan fortsatte vi upp till Tarralouppal där vi tog in I en av stugorna eftersom jag redan I morse haft känningar I halsen. Jag däckade av och sov I flera timmar och kände mig inte så kry då jag vaknade. Tog dock en kort tur ut på kvällen och konstaterade att vi återigen började komma in i snöbältet.

Tarralouppal, en högfjällsplatå

Torsdag 5 april

Efter någon extra dag i Pieske pga hård västlig vind och tätt snöfall bestämde jag mig för att lägga om rutten. Från början var planen att gå rätt norrut i Padjelanta men då det kommit ca 40 cm nysnö (och ännu djupare där det drivit) lade jag om rutten mot Tarradalen i hopp om att det skulle stämma det jag hört att den mesta snön hamnat västerut. Tyvärr verkade sträckan Pieske till Vaimok ligga inom snöbältet och vi hade en kämpig tur upp med snö till knäna. Jag hade först tänkt fortsätta till Tarradalen men hundarna gem bestämt av till Vaimokstugan så det fick bli stopp för dagen.

Vaimokstugan I fint väder vid start fredag morgon

Stugvärdarna gör sitt bästa för att fixa påskstämmning

Tisdag 3 april

Idag har vi haft vilodag, både hundarna och jag behöver den här dagen för att ta igen oss. På ett vis lite synd att ligga still då vädret är fantastiskt om än kallt på natten och förmiddagen ( -23 vid nio-tiden på morgonen). Mitt på dagen då temperaturen stigit till -6 grader tog jag en tur med hundarna lösa. Fjällriporna har inte blivit tillräckligt spelgalna ännu utan är fortsatt skygga så hundarna fann bara spåren efter dem. Hur som helst var det skönt för dem att sträcka ut utan belastning av pulkan. Bastu på kvällen, verkligen lyx så här ute på fjället och sedan en whiskey tillsammans med stugvärden. Imorgon åker vi vidare mot Staddajåkkå.

Hundarna njuter av vila och värme

Måndag 2 april

Ännu en kall natt med rim i tältduken och tjälade linser. Det blev en snabbfrukost med en burk energifoder för hundarna och choklad och digestivekex för mig som jag inntog under sovsäcken samman med hundarna. Då temperaturen fortsatt låg runt -20 grader då jag packade fick jag med jämna mellanrum utföra någon form av ”vildmarks” aerobics för att hålla värmen. Hundarna fick starta i sina Kathadindressar men efter en stund hade både våran och lufttemp stigit så jag fick lätta på både mina och deras kläder. Fortsatt strålande väder och vi fick en fin by över Sulitjelmamassivet på vägen till Pieskehaure. De 17 km tog inte met än ca 1 1/2 timme att köra så vi var framme redan kl elva. Det blev en djupdykning I depålådan och ordentlig lunch. Ikväll var det bastubad och klädtvätt. Fullt hus i stugan ikväll, en finsk (det blev varmt I bastun)och en svensk skidåkargrupp samt några norska och svenska skoterburna familjer. Hundarna ligger utsträckta och njuter I värmen.

Söndag 1 april

Efter en natt I värme och med torra prylar startade vi I morse med siktet ställt mot silvervägen och vidare norrut. Från morgonen lite snö I luften och snöblint men efter ca en halvtimme klarnade det upp och blev sol. Fint före med hård botten och någon dm nysnö. Efter Graddesjåkkå hade vi ett riktigt ”ripeldorado” vi fick nästan ducka för lågtflygande ripor och hundarna höll på att bli vindögda av alla som sprang kors och tvärs på backen. Då vi nådde (skoter) parkeringen vid gränsen var det istället ett ghetto av skotrar som körde med tjutande motorer I vansinniga hastigheter. Både efter leden och upp och nedför sluttningarna. Hundarna började bli lite sega redan då vi passerade öppningen till Seldutvagge trots att vi lunchat energifoder Strax efter silvervägen. Det blåser en riktigt vass vind så hundarna får ha sina vindtäcken. Strax innan vinskyddet i Iggesjaur möter vi ett spann grönlandshundar med en lika påpälsad husse på släden. Vi stannar och snabbfikar I det iskalla vindskyddet och fortsätter sedan utför backarna ned till Mavas. Får lika dåligt bemötande och gästfrihet i Mavas som förra gången och fortsätter istället ca 1 km mot Pieskehaure innan vi slår upp tältet. Soligt och fint på kvällen och lite vind men det känns att temperaturen kryper nedåt snabbt. Hundarna är nu ganska slitna då vi haft en lång dag på drygt fyra mil. Det blir middag förstärkt med recovery, torkad lax och laxolja för hundarna och frytorkat förstärkt med buljong och cocosfett år mig och sedan en snickers. Kryper snabbt Ned I sovsäcken smälter snö till termos och somnar sedan till spelande ripor medan temperaturen faller och det bildas iskristaller på tältväven.

Lördag 31 mars

Det blev en riktigt kall natt, runt -25 grader och dessutom blåste det en snål vind över fjället. Hundarna och jag hade det trots allt varmt och gott, jag I min tjocka dunsovsäck och hundarna I ullpyjamas och egen sovsäck. Det var värre att kliva upp och packa ihop, när vi reste oss föll den frysta kondensen som snö över sovsäckarna. Våtservetterna hade frusit till en isklump och linsboxen fick tina innanför kläderna. Det blev en snabb frukost bestående av tre koppar choklad med halv varmt vatten från termos samt några digestive kex för mig. Hundarna fick varsin box energifoder (fick hacka ur det med kniv) och termosvatten. Sedan åkte vi ned till Guijaurestugan (en raststuga) där det som tur var fanns ved att såga och klyva så att jag kunde tina upp mina tår I de stelfrusna pjäxorna. Ganska snart fick vi sällskap av de första skoteråkarna och sedan fortsatte det att komma folk I en jämn ström under hela förmiddagen. Stugan visade Sig vara en knutpunkt för skoterleder och av och till var det packat varvtals med folk. Hundarna slutade att reda sig upp och hälsa efter de tio första personerna och låg sedan framför kamminen som några inventarier som folk fick kliva över.
Fram emot tvåtiden hade vädret klarnat upp och vi gav oss iväg med doften av stekt fläsk och bensinångor I näsan 14 km över Guijaure till Lomtjärnsstugan. Vi stannar här för övernattning och torkning av tält och sovsäckar. I stugan övernattar två karlar från Byske på fisketur. Kvällsfikat för mig ikväll blev uppstekt pitepalt med smör och lingonsylt som karlarna bjöd på – smakade underbart! Ikväll har riporna konsert efter bäcken nedanför stugan.

Utsikt mot norska fjälltoppar från stugan

Lomtjärnsstugan

Fredag 30 mars

Startade från Virvasshytta I morse, gick upp mot gamla hyttan och följde myrståket så att vi kom upp på höjd. Rundade sedan Virvassfjellet på den västra sidan, minus sex grader men en bitig vind. Stannade vid öppningen mot Randalen där det var vindstilla och lunchade. Fortsatte sedan mot Sølbekken söder om Nasa och ned till Smoulevagge. Slog upp tältet I början av dalgången då det trots kalasföre (hård botten med 1-2 dm nysnö) började räcka efter drygt 4 mil. Jag slår sällan på upp tältet på kalfjäll då jag tycker att det blir för utsatt för vind men här fanns det inte så mycket att välja på.
Det blåste snålt då jag skulle slå läger och temperaturen började snabbt falla. Hundarna var rejält trötta och fick rulla ihop sig I vindsäcken medan de väntade på att få krypa in i tältet. Det känns som att det blir en kall natt, jag ligger I sovsäcken och skriver till ljudet av bensinköket och sovande trötta hundar. I tälttaket har kondensen redan börjat frysa.

Torsdag 29 mars

Tänk att man måste korsa gränsen till Norge för att man ska få bra väder…Startade redan kl 08.30 från Dalovardo, det var då två minusgrader och lite snö I luften. Föret var fint, snön hade frusit ihop och höll bra för hundarna. Det låg lite nysnö vilket gjorde att det inte blev för skarpt. Av och till hade vi spelgalna ripor som kappsprang med oss, hundarna har blivit riktigt duktiga på att lyda kommando ”rakt fram” trots  den hårda störningen. Efter en halvtimmes färd började solen skymta fram. Sedan fick vi en ordentlig skur av blötsnö över oss innan vi korsade Norska gränsen och det sken upp. Vi anlände Virvasshytta I strålande sol redan kl 10.00 efter 25 km fantastisk åkning. Äntligen, det är så här det ska vara! Då vi var framme så tidigt på dagen gick jag en tur upp på
Virvassfjellet, fantastisk utsikt.

Sol på norsk sida….

Virvasshytta I sol

Vila efter morgonens 25 fantastiska km