Presentation av nytt tillskott i kenneln

Mercus Noblesse (Terra) ett relativt oskrivet kort vars utveckling vi följer med spänning (Bild Liv Ljungström-Hagström)

Nu äntligen en liten presentation av vårat nytillskott på kenneln Meracus Noblesse (arbetsnamn Terra). Under förra året började jag se mig om bland kennlar i våra nordiska länder på jakt efter en valp med linjer som skulle vara intressanta att kombinera med de vi själva har. I första hand ville jag köpa en tikvalp för planerad avel med vår egen hanhund Aras. Vid valet hade mentalitet som passar vår livsstil  och vårt sätt att hantera hundarna högsta prioritet men även våra krav på en jakthund och det sätt som vi vill använda vorsteh vid jakt stor betydelse vid valet av föräldrar.

Meracus Monza (Noblesse mamma) och Fiona KS von der Königsleite (Noblesse mormor) vattenapport

Fiona KS von der Königsleite (Noblesse mormor) vid duvjakt

Efter en tids sökande med djuplodande i både linjer, uppfödare bakom och rundringande bland referenser och tidigare valpköpare så föll valet på en planerad kull hos Mercus Kennel (meracus.fi) i Finland. För mig är det viktigt att träffa åtminstone en av föräldrarna till valpen samt gärna tidigare avkommor eller syskon till föräldrarna innan parning. I augusti 2019 åkte jag över för att träffa kennelägaren Helena Behm och hennes hundar. Ett stort tack till Helena som bjöd in mig att bo hos henne vilket gav möjlighet att se hundarna både i hemmet och dagliga livet samt under duvjakt, apportträning, rapportträning med bringsel och motionsrundor. Det samlade intrycket var stabila hundar med mentalitet som jag önskade samt med en hög men kontrollerad jaktlust. Helenas inriktning på avel kändes också som att den stämde bra överens med vår egen. Vi ställde oss på kö på i första hand tikvalp vid planerade parning på Fiona under hösten. Tyvärr gick den parningen om intet och strax därefter konstaterades Fiona ha en elakartad tumör med spridning. Eftersom jag träffat Fionas dotter Monza och sett kullbror Midas på jaktprov i Sverige ställde vi oss på kö för tikvalp vid nästa planerade parning på Monza under våren 2020.

Den 5 maj i år (precis på året efter att Ran föddes) kom vår nya lilla stjärna till världen. 

I maj i år fick vi till vår glädje erbjudande om en tikvalp i kullen efter Mercus Monza och Gauner vom Siedenfeld (https://jalostus.kennelliitto.fi/frmKoira.aspx?RekNo=FI33115%2F20&R=119). På grund av utbrottet av Covid-19 så fanns det inte möjlighet att åka över för att se valparna men Helena sände kontinuerliga uppdateringar om kullen, enskilda valpar samt både bilder och filmer. Det blev en lång väntan på att få hem valpen till Sverige. På grund av stängda gränser blev det en hel del fixande och trixande och vi sänder ett stort tack till Helena som transporterade upp valpen från södra till norra Finland samt till den sjuksköterska som tog med den över gränsen och överlämnade till mig i Umeå på resa söderut.

Det är nog svårt att finna en bättre fodervärd än Rasmus om önskemålet är att ge bästa förutsättningar för att valpen skall utvecklas till en brukbar jakthund

Valpar bär med sig en uppsättning gener, vilka egenskaper de sedan visar upp som vuxen tror jag till stor del har formats av deras uppväxtmiljö.

Redan innan jag ställde mig på kö och tingade valp hade jag bestämt att valpen skulle få sitt hem hos en fodervärd eftersom jag också behållit en valp från ChaChas sista kull året innan. Jag hade turen att ha kvar kontakten med en av mina valpspekulanter som visat intresse för valp ur Aras kull för 4 år sedan men tyvärr inte hade möjlighet att ta valp då. Så trots att det satt hårt inne att lämna iväg lilla Noblesse som fick arbetsnamnet Terra så visste jag att att hon skulle få de allra bästa möjligheterna att utvecklas till en jakthund hos Rasmus. Möjligheter som jag själv inte skulle kunna erbjuda då vi har fem hundar i huset varav alla fortsatt är med på jakt och tiden därmed inte räcker till för att ta tillvara på valpens egenskaper och ge de bästa förutsättningarna.

Terra tillbringar av och till ett antal dygn hos oss förr att jag skall kunna följa hennes utveckling fram till vuxen hund.

För att jag skall kunna följa Terras utveckling fram till vuxen hund och bilda mig en egen uppfattning om vilka egenskaper och vilken mentalitet Terra besitter får hon av och till tillbringa ett antal dygn hemma hos oss. Planen är att att ta en kull på henne tillsammans med Aras då hon blivit 2 1/2-3 år och jag behöver därför se henne för att veta om jag tror att det kommer att bli en passande kombination.

Terra är en social unghund som brukar innebära att de har en stor inneboende grundtrygghet

Terra finner sig snabbt tillrätta och anpassar sig i flocken då hon är på besök.

Jag har under hela tiden upplevt att Terra besitter fler av de mentala egenskaper jag värderar högt dvs en stor inneboende grundtrygghet som gör att att hon är social och snabbt finner sig tillrätta bland nya hundar och i nya miljöer. Trots att hon är relativt självsäker så så är hon lyhörd och tar till sig tillrättavisningar från både mig och hundarna i huset. Hon är nyfiken och undersöker gärna nya fenomen även om hon just nu verkar vara inne i en ålder då hon har lite starkare reaktioner på nya ting. Det positiva jag ser där är att när hon avreagerat så är hon färdig och ignorerar det hon reagerat på vid nästa tillfälle.

Ett starkt viltbegär/viltintresse samt en rejäl kämparglöd, 4,5 kg rävdymmy är inte ett problem vid 7 månaders ålder.

Terra har redan från att hon kom haft stort intresse för att bära och ett stort viltintresse/viltbegär och har därför inte tvekat oavsett om hon skickats att hämta en skata eller kråka istället för en hönsfågel. I helgen då hon var hos oss skickade jag henne att hämta min 4,5 kg tunga rävdummy för första gången vilket hon inte tvekade en sekund att göra. Detta är egenskaper som jag värderar högt och som vi själva har i våra linjer och därmed vill bevara.

Terra 7 månader i kontakt med vittring av skygga orrtuppar

Det blir spännande att följa Terras fortsatta utveckling och hur hon kommer att lära sig att hantera fågel under våren då riporna är mer samarbetsvilliga hon är tillräckligt gammal för att det skall gå att lägga mer allvar i träningen. Hittills har hon uppvisat mycket fin kontakt, lyhördhet och vilja till samarbete vilket är en mycket god grund men i takt med att hennes jaktlust ökar kommer hon troligen precis som alla hundar med stort viltbegär att behöva en del styrning.

Det här inlägget postades i Avel. Bokmärk permalänken.