Långt och högt var vi och många steg tog vi…men vi hade i alla fall tur med vädret.
Vi är nu inne i den period som sätter både två och fyrbenta på prov, dels med skiftande väder, skygga fåglar och också allt färre ljusa timmar under dygnet. Den ena dagen bjuder på snö och det går att finna riktigt skapligt med fågel och till nästa jaktsväng har snön tinat och det är endast de högre topparna som fortsatt har en mössa av vitt. Riporna som nu har blivit i stort sett helt vita förutom några bruna fjädrar i nacken flyttar på sig efter de ändrade förutsättningarna då de nu utgör en alltför skarp kontrast mot barmarken. Ibland flyger en tanke genom huvudet på mig att det kanske, men bara kanske skulle vara mer normalt att INTE ägna all ledig tid att ränna upp fjället eller i skogen under dess förutsättningar?
Under oktober månad har vi varit i Härjedalsfjällen och någon dag i Jämtlandsfjällen med varierad jaktlycka. Aras fortsätter att utvecklas och få mer erfarenhet och under de två dagarna i Jämtlandsfjällen som jag kom hem från igår visade han upp förmåga att precisera även fjällripa som var det enda vi fann. Dalriporna har förmodligen dragit sig in i dalgångar där det fortsatt ligger snö eller uppe bland sten och vide där de åtminstone hjälpligt smälter in och är dolda från luften. Större delen av den statliga marken är avstängd för rendrivning och vi var därför hänvisad till de få öppna områdena där vi vanligtvis inte jagar och där snön i stort sett helt hade tinat bort. För att nå snön var vi tvungna att gå en lång ansats på ca 15 km där vi övernattade i stuga och sedan gick ytterligare ca 4 km och klättrade upp på lite drygt 1000 m höjd. Inte så otippat fann vi endast fjällripor på den höjden bland stenskravlet och som de flesta vet så har inte fjällripan samma beteende som dalripan att ”trycka” för att undvika upptäckt. Jag tror jag provade alla varianter för att komma i skottläge men det var helt omöjligt att överraska dem. Aras uppvisar i alla fall fortsatt ett mycket fint lugn i både fågeltagningarna och vid skott även om han av och till då han är trött kan prestera en eftergång på ripor som han inte fått någon som helst vittring av och helt enkelt springer över. Så min sista variant på att komma i skottläge var att nyttja samma taktik som jag gör under vinterjakten då riporna är mycket skygga, jag sätter hunden på ståndet eller säger åt den att bli kvar och smyger själv fram. Uppenbarligen ansåg riporna att jag utgjorde det största hotet då de satt kvar för hundarna men tog till vingarna direkt jag var tillräckligt nära. Aras klarade i alla fall att sitta lugnt kvar medan jag ålade fram bland stenskravlet och avlossade ganska fruktlösa skott efter dem. Hur som helst är det i alla fall ett kvitto för mig att han besitter viktiga egenskaper vid jakt då den är som svårast.
Oavsett hade vi fina soliga dagar om än med en lite för stark bitig västlig vind på de högre höjderna och ner mot -8 grader nattetid. Det var faktiskt rätt skönt att nyttja stugboende vilket just nu är det enda alternativet för mig då jag pga problem med den ena foten inte på egen hand klarar att bära ut tält och utrustning någon längre sträcka. Återigen är jag så tacksam för mina trogna kamrater som inte bara bär tunga klövjeväskor utan också turas om att ”bogsera” mig uppför fjällsluttningen då jag har sämre kraft än jag brukar pga foten. Jag är i vart fall glad att jag kan ta mig ut och trots kortare dagar, tuffare väder och skyggare fåglar så är det något speciellt med att vara den här tiden på året helt själv med bara hundarna som sällskap. I mitten av nästa vecka ger vi oss ner till Härjedalen för ytterligare senhöstjakt men den här gången på våra egna marker i skogen.
Den ena dagen snö…
och den andra dagen sol och tö…skiftande väder och skiftande förhållanden i oktober
Ovärderlig hjälp på väg mot snön, hundarna fick turas om att ”dra lasset”
Tyvärr låg snön alltför högt upp på de få öppna områdena
På drygt 1000 m höjd var det fjällripa som vi fann. Aras lyckades få rätt bra tryck på dem men inte tillräckligt för att jag skulle komma i skottläge
Kyliga nätter, ner mot -8 grader och frost och ytkäle som låg kvar även dagtid på skuggsidor
Teamet på väg hem, nu inväntar vi lite vitt på backen på lägre höjd och fler öppna områden innan vi gör ett nytt försök