Avslutande jaktdagar i Västerbottensfjällen

CIMG0008 (1280x770)

För varje jaktdag får Aras alltmer erfarenhet och jag är hittills mycket nöjd med hans jaktliga utveckling

När nu min hemsida har återuppstått lägger jag upp ett inlägg från de avslutande jaktdagarna i Västerbottensfjällen. Men först ett STORT TACK till Andreas som fixade min spammade hemsida.

Då det inte blev någon valpkull den här våren bestämde jag mig snabbt för att som vanligt gå ut några avslutande jaktdagar i Västerbottensfjällen. Jaktsäsongen är två veckor längre där än nere hos oss i Jämtland vilket innebär några bonusdagar om man har möjlighet att åka. Med på turen den här gången blev ChaCha, Mara och Aras. Storm som fortsatt är oförskämt pigg och fräsch för sina 12 år lyckades tyvärr kliva ner i ett hål efter älgtramp på en motionstur 3 dagar innan vi skulle ge oss iväg och markerade på kvällen på ett framben. I och med att läkningstiden vanligen är längre vid hans ålder fick han bli hemma trots att han var haltfri ett dygn efter skadan. Tråkigt men inte värt att få en så pass gammal hund på lång konvalescens.

Som vanligt åkte jag upp och övernattade i Saxnäs då jag gärna vill starta turen tidigt på morgonen för att ha hela dagen på mig om något skulle gå fel under vägen. Den här gången fick jag dessutom under resan upp rapporter om både hårt väder och stora snömängder som kommit under de senaste dagarna. Ett tag övervägde jag att sno men då väderprognosen lovade lugnare väder om än kallt beslöt jag mig för att åka upp och prova. De senaste åren har jag övernattat på Marsfjäll Mountainlodge (http://marsfjall.se/) ett ställe som jag verkligen vill rekommendera. Ägarna och personalen är fantastisk trevliga och som fixar allt (även sovplats trots att det är fullbokat)de har en riktigt bra frukostbuffè och du känner dig välkommen med hundar. Som vanligt var jag den enda skidåkaren som övernattade där och ”skoterfolket” är alltid lika fascinerade av hur någon på egen hand kan ge sig iväg på skidor så långt. Aras trivdes som fisken i vattnet då han fick tillåtelse att ”mingla runt” bland ”glada” gäster men några öl innanför västen i sällskapsrummet.

CIMG0002 (1280x960)

Minus 16 grader då vi startade i Klimpfjäll men efter alla uppförsbackar mot Durreskalet hade både jag och hundarna fått upp värmen.

Efter att ha laddat hundarna med högenergifoder och tillräckligt med vätska och mig själv med den fantastiska frukostbuffèn startade vi runt 11-tiden från Klimpfjäll. Temperaturen hade då stigit till -16 grader vilket i stort sett har varit medeltemperaturen den här vintern. Spåren efter skoterleden var lösa men helt brukbara men på sidan av var det simdjupt. Det var därför med stigande spänning vi närmade oss de sista ospårade kilometrarna mot stugan men vi hade tur och naturbevakarna hade nyligen gjort en runda i området på skoter.

CIMG8249 (1280x960)

För första gången träffade jag andra jägare i stugan som legat där de senaste fem dygnen, trevligt med sällskap och skönt att komma till en uppvärmd stuga. 

Föret i området var mestadels simdjup för hundarna vilket innebar betydligt tuffare förhållanden än vi haft under de tidigare åren. Uppe på platån hade vinden packat snön men de flesta riporna återfann vi björkskogen där det som sagt var simdjup för hundarna. Tillgången på ripa upplevde jag ungefär som förra året, inget toppår direkt och i tillägg hann de också lätta långt innan vi var framme då vi rörde oss långsamt pga det tunga föret. En annan skillnad jag upplevde var att riporna var mer samlade i flockar än tidigare år och att de inte hade kommit igång att spela. En tanke är att det berodde på den tuffa vintern som gjort att det var mer förmånligt för överlevnad att stanna i flock och vänta med spelandet till mer gynnsamma förhållanden? Temperaturen låg också mycket lågt denna gång, runt -30 nattetid och runt -15 till -20 dagtid, solen strålade dock från molnfri himmel alla dagar utom en då det var runt – 10 och snöfall.

CIMG0009 (1280x960)

Djup kall snö, jobbigt att ta sig fram i och stor förfrysningsrisk på mindre pälsade delar..

På grund av det tunga föret och låga temperaturerna beslöt jag mig efter första dagen att ta ut hundarna några timmar en och en då den hund som pulsade bakom mig fick slita nästa lika mycket som den som var ute på sök i den djupa snön. Dessutom låg kylan kvar i snön även om temperaturen steg under dagen och då det är omöjligt att skydda dem med kläder i lössnö var risken att förfrysa spenar och pungkulor för stor för att ha dem ute hela dagar.

CIMG0004 (1280x960)

Trots tungt före fick jag med hundarnas hjälp av och till möjligheten att skjuta någon ripa. Dessutom ovärderligt att kunna lita på dem som apportörer i snön. 

Den här tiden på året är den vanligen inte några mängder med ripa man får chansen att skjuta, åtminstone inte om man bara går med hagelbössa och skjuter för hundarna. Trots det tycker jag att det ger otroligt mycket att jaga under allt annat än perfekta förhållanden då detta ger utmaning för både mig och hundarna. Erfarenhet som sedan gör att de blir skickligare i att anpassa sig till skiftande förhållanden, jag blir bättre på att läsa dem och i slutändan att vi finslipar teamarbetet i jakten. Aras uppvisade redan i höstas förmågan att ”ringa fast”  skygga ripor som ”promenerade” framför honom  och kommunicera med mig. Nu under de senaste dagarna klev han ännu ett steg närmare en rapport då han vid ett flertal tillfällen stannade upp i söket vände sig om och tog kontakt, inväntade mig och sedan smög fram och stramade upp i stånd. De ripor jag sköt för honom var på dessa jobb. I tillägg är han fullständigt lugn i skott viket gör att det är mycket lätt att skjuta för honom. Han fick också bevisa att han kunde klara en riktigt svår apport på vingad ripa som löpt undan i djupsnön. Mara och ChaCha sköter sitt jobb och att gå med dem är otroligt skönt och avslappnande då jag bara för ChaCha måste ge kommando i skott.

CIMG0024 (1280x960)

Kallt, kallt men förbaskat vacker då vi gav oss hemåt

Efter 4 dagars jakt måste jag tyvärr packa ihop för att starta färden hemåt trots att det fortsatt var en dag kvar att jaga. Den sista natten var den kallaste av alla och jag fick väntaf fram till 11-tiden innan temperaturen stigit till någonstans mellan -20 till – 25 grader. Solen strålade lika fantastiskt från en klarblå himmel och efter vi varit igång en stund kändes det riktigt behagligt. Under hela vägen hem fram till att vi var ca 3 km från Klimpfjäll var jag och hundarna helt för oss själva med bara de fantastiska vyerna runt ikring oss och solen som strålade. Durreskalet bjöd på lika lugnt väder som under uppvägen vilket inte är vanligt då det vanligen blåser där och det kan vara en utmaning att ta sig igenom. Under de här förhållandena vill man helst av allt bara packa om och ge sig iväg på några veckor tillsammans med hundarna men tyvärr var jag tvungen att återvända för att visa av mig på universitetet. Förhoppningsvis ska våren bjuda på några fina turer nere i Jämtlandsfjällen och väder och före tillåter.

Några ytterligare bilder från sista jaktturen för säsongen. Fler bilder finns som vanligt på facebooksidan för kenneln

IMG_1610 (1280x853)

Riktigt låga temperaturer nattetid och långt in på förmiddagen gjorde att jakten fick förläggas till mitt på dagen och några timmar in på eftermiddagen innan temperaturen återigen föll. 

IMG_0508 (1280x853)

Lycka i teamarbetet!

CIMG0017 (2)

Massor av spår men ofta lättade riporna långt innan vi var framme i det djupa och tunga föret.

CIMG9995 (1280x960)

Det är sällan man träffar på någon annan under vinterjakten, framförallt inte om man väljer att gå in i områden där skoterkörning är förbjuden. En otroligt härlig känsla att få jaga helt för sig själv tillsammans med hundarna med de vackra vyerna och tystnaden. 

CIMG0030 (1280x960)

Snackspaus på väg hem, men nästa säsong återvänder vi förhoppningsvis igen.

 

 

 

Publicerat i Jakt | Lämna en kommentar

Murphys law – när inget går som det är tänkt…

IMG_1594 (1280x853)

Rago en glad hund med samma social socialtbeteende som resten av kullen

Nu har jag precis som de flesta uppfödare råkat ut för det som kan hända eller i vart fall hända om man ska tro att Murphys law är gällande ”Om något kan gå fel kommer det förr eller senare att göra det.” Hittills har de fem planerade parningar som vi haft resulterat i kullar med valpar i storlek 5-11 valpar. Jag har inte nyttjat mig av progesterontest utan helt enkelt utgått ifrån vilken period som mina egna hanhundar brukar visa att det är ”de rätta dagarna” och det har som sagt givit resultat. Det som varit är att jag vanligen tagit till några dagar för mycket i säkerhetsmarginal vilket gjort att jag fått stanna ibland upp till 5-6 dagar innan parning. Den här gången började Storm visa ökat intresse redan på dag 10 vilket inte alls stämde med min beräkning av att ChaCha brukade ha de rätta dagarna någon gång runt 15:e dygnet och vid förra parningen parades på 20:e dygnet. Aras hade börjat signalera ökat intresse redan 3 dagar tidigare men som ungdom är han inte mycket att lita till. Då jag hade två resdagar framför mig åkte jag för att ta ett progesteronprov för att få en analys på var i löpcykeln ChaCha befann sig. I min tro så hade Aras lyckats trigga igång Storm med sitt ökade intresse vilket gjort att han börjat intressera sig för tidigt. Nu börjar Murphys law gälla…

I Östersund fanns det inte någon klinik som hade reagenser hemma då dess hade fastnat i Norska tullen därför togs blodprov som skulle skickas för analys på SLU. Svar ges vanligen dagen efter mitt på dagen, den här gången hade provet tydligen kommit på avvägar och inte nått SLU. Storm blev mer och mer intresserad och jag beslöt mig för att starta resan torsdag morgon då jag tänkte att det var bättre att börja åka.

På morgonen då jag startade låg kvicksilvret på -35 grader och bilen var lite trög.Två mil från Strömsund ”bingade” bilen högt och upplyste mig om ”engine fault” och en ilsken lampa blinkade som enligt instruktionsboken hade betydelse ”betydande motorfel, uppsök genast auktoriserad verkstad”. Jag puttrade vidare på låghastighet till Strömsund där jag visste att det fanns en Wolkswagen verkstad. Efter en viss väntan då det var lunchstängt fick jag prata med verkstaden, tyvärr kunde de inte ta in min bil, de hade fått datakrasch för två dagar sedan och kunde inte felsöka utan inväntade själva IT- hjälp. Jag satte då bilen på dieselvärmare en halvtimme och sände en stilla önskan om att det bara var kylan som fått varningslampan att blinka. Min gissning visade sig vara rätt och några timmar försenad kunde jag fortsätta min resa.

Runt tretiden ringde de från kliniken jag varit med ChaCha till och tagit blodprov, provet hade kommit till SLU under eftermiddagen och var nu analyserat. I tisdags lunch hade det legat på 16 vilket innebar att hon hade ägglossning DÅ..Jag frågade om det var lika bra att jag vände men de tyckte absolut att jag skulle åka och prova. Jag insåg att jag inte hade tid att åka hela vägen till Helsingfors och ringde därför Tapio uppfödare till Ura och hörde om han trodde att hans kullbror Usva fanns tillgänglig i Uleåborg. Tapio gjorde ett försök att få upp Ura till Helsingfors men ordnade istället att Usva fanns på plats. Jag ringde och vidtalade avelsrådet att byta hanhund vilket inte var något hinder då den förra kullen inte medfört några konstigheter.

Efter en snabbrastning och fodring av hundarna i Luleå och upphämtning av en bekant som fick hjälpa mig att köra medan jag slängde i mig en matlåda som hon ordnat åt mig fortsatte vi i flygande fläng i kamp mot tiden och Uleåborg. Halv tolv på natten kom vi fram efter 90 mil körning. När jag släppte ihop Usva med ChaCha såg jag redan då att det troligen var ca 1/2 dygn för sent, kanske hade det gått på morgonen eller kanske till och med under eftermiddagen. ChaCha är en mycket social hund och skulle inte säga ifrån om hon var på väg in i höglöp utan bara hoppa undan så att hanhunden inte skulle få fast henne. Nu lekte hon en kort stund och sade sedan ifrån då han försökte kliva på henne. Vi stannade trots allt över natten och lät dem träffas under förmiddagen men då var intresset om än svalare. Vid lunch insåg jag att Murphy vunnit den här gången och vi återvände till Luleå.

Trots att fick jag något vettigt gjort vi hann med att få träffa två kullsyskon till Aras, Rago som Usvas ägare Tuomas behållit som parningsvalp vid förra tillfället och Tielma i Haparanda. Rago är mycket typlik Niak som jag träffade under första jaktveckan i höstas och som numera bor hos ChaChas kullsyster Jäntas ägare utanför Järpen. Tuomas beskrev Rago som ”lite smartare” än sin far vilket troligen nedärvts från ChaCha som ibland är lite för smart för sin ägare..Han är mycket apporteringsvillig och Tuomas berättade att han i stort sett inte tränat alls inför unghundsprovet där Rago blev bästa unghund med full poäng. De hade också jagat över honom både på fält och fjäll och Tuomas var nöjd med det han sett. Tielma är en dam med fart i men det är roligt att se att trots skillnad i uppväxt att hon har den där förmågan att koppla av totalt även om det inte är det som hon fått träning i. Vi hann med att ge lite råd och tips för koncentrations träning som komplement till motion och konditionsaktivitet som hon får mer än nog av i  en fyrbarnsfamilj. Tielma är mycket uppmärksam och försöker verkligen förstå hur hon ska göra det som önskas av henne. Hon har samma stora apporteringsvilja och det behövs bara lite finslipning vid avlämnandet för att apporten ska se riktig snygg ut. Både Toumas och Camillas familjer är mycket nöjda med hur deras hundar fungerar i familjerna med stoj och stök med många barn, kanske den viktigaste delen då våra hundar bor inomhus i familjen och familjedagarna är fler än jaktdagarna. Båda beskrev att de upplevde att deras hundar hade ett mycket socialt beteende ochfungerade mycket fint i kontakt bland andra nya  hundar och folk.

Sedan kom den tråkiga delen att meddela alla förhoppningsfulla valpspekulanter att vi för första gången råkat ut för en misslyckad parning och att det inte skulle bli några valpar till våren. Några har valt att stå kvar ett år för att invänta att vi gör en ny parning mellan ChaCha och Ura. Nästa gång kommer jag definitivt inte att invänta några prover utan direkt mina egna hanar börjar visa intresse styra bilen mot det mörka rågbrödets land.

Rago är precis som Niak mycket typlik sin far men håller en mindre och bättre storlek. Tyvärr ger inte bilderna Rago rättvisa då jag skulle ha behövt lite mer tid på mig för att få till några bättre. Några bilder på Tielma blev det inte då det hunnit bli för mörkt för det skulle bli någon skärpa på dem. 

IMG_1569 (1280x853)

IMG_1580 (1280x853)

IMG_1596 (1280x853)

 

Publicerat i Avel | Lämna en kommentar

Den sista dagarna på vinterjakten

CIMG7617 (1024x768)

Gammal är äldst…Storm är fortsatt vid god vigör vid 12 års ålder och ser till att även en klantig skytt får flera chanser…

Så var vinterjakten till ända i Jämtland, de sista dagarna präglades av riktig rysskyla eller något mildare temperatur på – 13-14 grader men i kombination med 7-9 sekundmeter… Det fina och hårda föret övergick i pulsföre då det också snöade en hel del under sista veckan. Riporna var av och till helt ok att ha att göra med även om de i flock retsamt lättade på för långa håll då jag och hundarna slet i en ojämn kamp i djupsnön. Aras fick till några riktigt fina arbeten då han höll fast riporna fint så att jag kom i skottläge. Tyvärr så är det lite mer svårskjutet på vintern då man både ska hålla reda på stavar, skidor, hund, bössa och inte sätta skidorna i kors i djupsnön och ramla. Någon fällning fick jag inte till för honom men han är fortsatt lika lugn i skott och flog som han varit tidigare vilket är himla skönt, nu hänger det bara på mig och mer skytteövning.

Tikarna är i löpen och ställer till det lite i huvudet på mina hanhundar. Imorgon ger vi oss av på en långresa till Finland och förhoppningsvis en parning mellan ChaCha och Ura i helgen. Sedan hoppas jag på lite mildare temperaturer så att vi hinner med några jaktdagar i Västerbottensfjällen innan säsongen avslutas även där.

IMG_1560 (1280x853)

Från fantastiskt turboföre och klarblå himmel…

IMG_1563 (1280x853)

..till tätt snöfall där jag av och till inte såg varken vad som var upp eller ner eller hemåt eller bortåt…

CIMG9991 (2) (1280x960)

som gav ett tungt före..

CIMG7589 (1024x768)

De är lätträknade de ripor man fäller med hagel för hundarna den här årstiden men hundarna lär sig i vart fall att inte ge upp.

Publicerat i Jakt | Lämna en kommentar

Vinteraktiviteter

CIMG9996 (1280x960)

Väder som i STF broschyrerna, lite låg temperatur men ändå några fantastiska timmar på fjället

Äntligen, äntligen har det blivit både tid och väder som tillåtit några jaktdagar på fjället. Under förr helgen och två dagar in på veckan fick jag några fina dagar tillsammans med hundarna. Den här vintern verkar växthuseffekten tagit en paus och vi har både kyla och snö så att det räcker. Uppe på fjället är det hårt vindpackat där det kommit åt att blåsa så det är rena turboföret för hundarna men i björkskogen och där vinden inte legat på lika hårt får hundarna simma fram. Vi har haft låga temperaturer på -25 grader så de första dagarna fick vi vänta in på mitt på dagen och sedan nyttja de timmar då temperaturen låg som högst. Sedan skiftade vädret och temperaturen steg till -13 men med en snålblåst som gjorde att kylan kändes värre än vid -25 och vindstilla. Sista dagen skiftade vädret helt och hållet till -2 grader och dimma.

Riporna har varit som de brukar den här tiden på året, samlade i större flockar lättar de ofta på dryga 150 meters håll från hundarna Singelfåglar och de som sitter bara några stycken tillsammans kan efter humör välja att sitta kvar för hundarna och nästan ända fram till skottläge för mig. Erfarenhet talar under dessa förhållanden och fällningarna har blivit för de äldre hundarna som listat sig tillräckligt nära för att lägga tryck på riporna så att jag kunnat komma fram. Aras lär sig något för var gång han både lyckas om misslyckas att hålla fast riporna och jag har fått avlossa  skott även om jag inte lyckats fälla då jag släppt ut riporna lite för långt för att undvika frestande fallapporter. ChaCha blir som sagt mer och mer lik sina anförvanter och jag kunde riktigt se både Bris och Freja i henne på senaste jakten då hon kröp fram som en tiger och lyckades hålla fast en flock ripor till jag kom i skottläge.

De senaste dagarna och helgen har det dominerande väderläget varit lågtryck med hård vind vilket inneburit fina skidturer i skogslandet där det är betydligt mer väderskyddat än på fjället. Denna snörika vinter är det en riktig njutning att få starta direkt från huset och kunna välja rundtur efter önskemål istället för vara styrd av snötillgång. Träden är snötyngda och det är som att åka fram i ett julkort av Jenny Nyström. Det blir fin träning för både mig och hundar då det finns skoterspår som kopplar samman de olika skidslingorna och där hundarna kan få springa lösa omväxlande med att springa i  sele på drag på de uppdragna skidspåren. Hundarna uppskattar omväxlingen som också innebär att vi på de högre slingorna ofta hittar orre vid sidan av spåren. Nu hoppas jag på en eller kanske två mellandagar där jag kan ta mig ut på lite mer jakt innan nästa lågtryck kommer in och kastar om i väderläget igen.

CIMG0004 (1280x960)

Ca två veckor kvar av vår vinterjakt här i Jämtland och ännu finns lite tid kvar att få de där soliga och vindstilla dagarna som brukar innebära tryggare ripor

CIMG4561 (1024x768)

Någon belöning här och där för hundarna då vi kämpat tillsammans. Jag går dock bara med hagel då jag vill skjuta på hundjobb.

IMG_1546 (1280x853)

Vädret skifta så där snabbt som det bara gör på fjället…Tyvärr ett hopplöst väder att jaga i men trots allt lyckades Aras med ett fågeljobb på en singelripa.

CIMG0032 (1280x960) (2)

Denna vinter njuter vi då vi kan göra varierade skidturer direkt från gården

CIMG9981 (1280x960)

Funderar på om Storm trots sin storlek på 65 cm och 34 kg kommer att hänga i lika länge som sin mor Freja? Än så länge följer ha glatt med och jobbar på skidturer upp till 20 km även om han nu är inne på sitt 12:e år.

Publicerat i Jakt | Lämna en kommentar

En riktig vinter med riktig kylaperiod

d (1024x683) - kopia

Ull, ett helt suveränt material både i egna underställ som i hunddressar då temperaturen ligger lågt

Nu har har temperaturen svängt till bara någon minusgrad men vi har haft en riktig kyla period med temperaturer nedåt minus 28 grader kallt. Jag tänkte dela med mig några tips från den erfarenhet jag har av att vara ute med korthåriga hundar i riktiga vintertemperaturer.

CIMG8782 (1024x768) CIMG8871 (1024x768)

Vid motion lite smidigare värmetäcken eller heldressar. Vid jakt fleecefodrat jakttäcke, alternativt med dress under om det är riktigt kallt eller kall djupsnö. 

När temperaturen sjunker under – 12 grader brukar jag lägga ett värmetäcke på våra hundar både vid rastningspromenader och vid motion. Vid rastning får de ha ett tjockare täcke och vid motion ett lite smidigare mer ”formsytt” täcke. Alternativ till värmetäcke är heldress som är köpt från Axaeco, de finns för både hane och tik. Dressen har fördelen att den är smidig och täcker runt hela hundkroppen och bevarar på så vis värmen runt de centrala organen. Fördelen med dressen är att den skyddar spenarna på tiken och ”bollarna” på hanhunden vilka annars kan råka ut för förfrysning framförallt om hunden pulsar i djup och kall snö. En nackdel med dressen är att det trycks in snö via öppningarna för benen när hunden pulsat en stund. Snön smälter sedan av kroppsvärmen och kan lägga sig som en iskaka under magen och runt benen vilket medför en betydande förfrysningsrisk. Jag har löst problemet genom att sy ben på dressen i stretchtyg fodrat med tunn ull(från avlagda underställ) samt satt en mudd nedtill. Vad det gäller hanhundsdressen får man se till att hunden är ”rätt konstruerad” i förhållande till ”kiss-struten” under magen, annars blir det blött i dressen och återigen stor risk för förfrysning. Vid jakt använder jag ett jakttäcke som är fleecefodrat alternativt i kombination med en heldress om det är – 15 och kallare, stark vind eller djupsnö för hunden att pulsa i. En viktig detalj att tänka på då man ”klär” sin hund är att täcken och dressar inte får sitta så tight runt kroppen att de trycker ihop pälsen. Om pälsen trycks ihop försvinner det värmande luftlagret och täcken och dressar gör mer skada än nytta. De tighta ”kondomdressarna” för hund är därför inget bra alternativ för värme däremot för att slippa att det fastnar snöklumpar i pälsen på långhåriga hundar. När det är kallt på riktigt, under – 25 grader brukar jag använda heldressar i ull då vi är ut på ”lufsar” turer. Heldressarna designade jag från början med avsikt att de skulle användas som ”pyjamas” för hundarna vid vintertältning och de har därför ganska lös passform vilket är en fördel då det blir gott om plats för en ”luftspalt” mot kylan. De fungerar dock mycket bra då det är riktigt kallt och hundarna håller kroppsvärmen fint i dem under den tid jag själv klarar att vara ute.

IMG_0575 (1024x683)

Hård vind i kombination med fuktig luft ger en mycket snabb avkylning både för oss själva och hundarna. 

Något som man ska se upp med är stark vind, kyleffekten ökar enormt snabbt med tilltagande vind. Kombinationen av stark vind och hög luftfuktighet som det ofta är då det kommer nederbörd gör att kroppsvärmen leds bort betydligt snabbare än vid kall, torr och stillastående luft.

CIMG4469 (1024x768) CIMG4471 (1024x768)

De flesta av vår hundar fixar egna ”mockasiner” vintertid och har sällan problem tassarna

Vid låga temperaturer på under -20 grader eller om det varit kallt en lägre period och det ligger ett fluffigt täcke av kall snö där kylan ligger kvar kan hundarna få ”köldkramp” i tassarna. De brukar yttra sig på så vis att de plötslig stannar och håller upp en tass eller börja hoppa på tre ben. Det kan fungera med att smörja med fet salva utan innehåll av vatten på trampdynor och framförallt på huden mellan trampdynorna men enklast är att sätta på sockor. En del hundar får torrsprickor i trampdynorna på vintern då fungerar det också att smörja med någon fet salva, men fila först bort de torra partierna. För att skydda hanhundens ”bollar” brukar jag en stund innan jag ska ut smörja in dem med samma feta salva utan vatten om det är kallare än -10 grader och vi ska vara ute en längre stund(framförallt vid snöpulsning). Hundar med ”hängöron” kan också råka ut för att det blir förfrysningsskador längst ned på öronlappen, fungerar också att smörja med fet salva.

Några ytterligare punkter att tänka på:

– det tar extra lång tid att värma upp musklerna då det är kallt ute. Har du en explosiv hund så låt den gå i ett lugnt tempo en stund längre än vanligt innan den får välja tempo själv. En hund som springer hårt andas också in stora mängder kall luft och det kan då vara bra att korta ner turerna eller ta in den och låta den gå lugnt vid sidan i intervaller.

– Kalla muskler blir stumma och styva, cirkulationen blir sämre och risken för skador ökar. Ett värmetäcke motverkar värmeförluster, gör att musklerna håller sig varma och cirkulationen blir bättre.

– kall luft är torr luft, tänk på att ge hunden vätska. Enklast är att ge vatten med maten och är man ute längre tid tex under en jaktdag eller går på tur brukar jag ha med termos med hett vatten som jag blandar med lite vom och kallt vatten/snö.

 

Publicerat i Hund och hälsa | Lämna en kommentar

Ett nytt år

CIMG9991 (1280x960) (2)

Nu susar vi rätt in i ett nytt år med förhoppningar och förväntningar på både det ena och det andra.

Nu är vi tillbaka efter 2 1/2 vecka i vår stuga i Härjedalsskogen där vi firat både jul och nyår. Det har varit veckor med riktig vinter vilket inneburit låga dagstemperaturer och då gradtalet stigit massor med snö. Planerna på jakt blev det tyvärr inte så mycket av då det första dagarna låg en skarp och knallhård skare ovanpå snön som sedan ersattes av meterdjup snö. Vi gjorde några tappra försök men hundarna simmade upp till halsen och tjäder- och orrtupparna lättade på långa håll från träden. Både vi och hundarna fick i alla fall fin träning i snön som kommer väl till pass då vi kan börja ge oss upp på fjället för vinterjakt.

IMG_1449 (1280x853)

Unna, en pigg och vaken tjej med minst en räv bakom örat…

Vi hade också Aras kullsyster Unna på besök några dygn då husse och matte var inbjudna på bröllop. Det var himla kul att få ha henne på egen hand för att se vilka egenskaper som hade nedärvts hos henne. Unna har samma lugn och inre trygghet som sin bror och fann sig tillrätta med en gång. Hon har också samma sociala beteende som jag är så nöjd med hos ChaCha vilket gör att hon är duktig på att kommunicera med en ny flock. Peter har lagt ner ett fint jobb och Unna är både lyhörd och lydig trots att det var full fart då vi var ute på skidor.

Nu ser vi fram emot vinterjakt på fjället, tyvärr har jag fått rapporter om simdjup snö så det gäller nog att leta sig upp på lite högre höjd. I slutet av februari åker vi förhoppningsvis till Finland för att para ChaCha om hon löper med sitt vanliga tidsintervall. Mer om parningen kommer att läggas ut på hemsidan inom kort.

IMG_1513 (1280x853)

 

CIMG0027 (960x1280)

 

CIMG0039 (1280x960)

Härligt med riktig vinter men tyvärr dålig förutsättningar för jakt

CIMG9987 (1280x960)

IMG_1406 (1280x853)

En kall skidtur på julafton upp på de högre myrmarkerna innan de stora snöfallen. Efter skoterlederna finns vindskydd med möjlighet att elda under fikat. 

IMG_1519 (1280x853)

CIMG0010 (1280x960)

Fin motion fick vi också då vi trampade egna spår i skogen som vi anslöt till skoterleden. Unna var en riktig liten kämpe då hon gick med på draget med de andra(Unna längst till höger)

 

Publicerat i Livet i vardagen | Lämna en kommentar

Midvinter och mörkertid

CIMG9939 (1280x960)

Mina morgontrötta hundar som nu ser fram emot att slippa motionera med mig 05.30 på morgonen…

Nu är vi inne den mörkaste tiden på året men om 12 dagar vänder det…Just nu händer det inte så mycket och framförallt har det varit rätt lugnt under de senaste fyra veckorna då jag själv haft intressanta men intensiva dagar med praktik som sjuksköterskestudent. Dagen har börjat 05.30 för mig och hundarna med ca 35 minuters jogging i pannlampans sken. Väl hemma efter avslutad dag ett lite längre aktivitetspass med hundarna som slöat hemma under dagen innan jag svimmat i säng på kvällen.

IMG_1280 (1280x853)

Trots allt har vi hunnit med någon jaktsväng på fjället under helgerna som givit frisk luft, härlig motion, ytterligare erfarenhet för Aras i att tackla ripornas alltmer skygga beteende, turer som givit mycket om än inte så tung säck. Aras har fortsatt på samma vis som han gjort under hela hösten att snabbt anpassa sig till fåglarnas skiftande beteende och även nu sent i november klarat att precisera och stå för dem. Den senaste turen stod han på långt håll vilket han inte gjort förut men som fick sin förklaring i att han helt riktigt kände att han inte kunde gå närmare utan att stöta dem. Nu ser vi fram emot en lång ledighet under jul och nyår som förhoppningsvis förutom härlig skidåkning också beroende på väder och före ska innebära några fler jaktdagar.

Den här vintern är det första säsongen unghundarna som föddes under våren 2016 är tillräckligt gamla för att det ska gå att belasta dem med drag. Uppe på de högre myrmarkerna är det riktigt okej med snö och trots att det inte är preparerat på spåren är det tack vare töväder en fin botten under den lösa snön. Alla våra hundar tycker att det är fantastisk kul att springa på dessa spår då vi i stort sett vid varje tur hittar skogsfågel eller ripa samt korsar mängder av framförallt älg- och fågelspår men också efter räv. Igår tvärstannade Aras i stånd strax efter att jag slutat filma, vid resning flög det upp fem orrhönor som bäddat ner sig i snön inför natten.

CIMG9918 (1280x960)

Alltmer snö på fjället, sista turen utan skidor vilket gav ett ordentligt motionspass. Aras fortsätter som han gjort under hösten med att anpassa sig efter skiftande förhållanden

IMG_1330 (1280x853)

IMG_1324 (1280x853)

CIMG9914 (1280x960)

Den mörkaste tiden inte många timmar ljus under dagen men ändå värt att nyttja dessa så väder, temperatur och före tillåter. 

 

 

Publicerat i Livet i vardagen | Lämna en kommentar

På jakt efter snön och riporna

CIMG9883 (1280x960)

Långt och högt var vi och många steg tog vi…men vi hade i alla fall tur med vädret. 

Vi är nu inne i den period som sätter både två och fyrbenta på prov, dels med skiftande väder, skygga fåglar och också allt färre ljusa timmar under dygnet. Den ena dagen bjuder på snö och det går att finna riktigt skapligt med fågel och till nästa jaktsväng har snön tinat och det är endast de högre topparna som fortsatt har en mössa av vitt. Riporna som nu har blivit i stort sett helt vita förutom några bruna fjädrar i nacken flyttar på sig efter de ändrade förutsättningarna då de nu utgör en alltför skarp kontrast mot barmarken. Ibland flyger en tanke genom huvudet på mig att det kanske, men bara kanske skulle vara mer normalt att INTE ägna all ledig tid att ränna upp fjället eller i skogen under dess förutsättningar?

Under oktober månad har vi varit i Härjedalsfjällen och någon dag i Jämtlandsfjällen med varierad jaktlycka. Aras fortsätter att utvecklas och få mer erfarenhet och under de två dagarna i Jämtlandsfjällen som jag kom hem från igår visade han upp förmåga att precisera även fjällripa som var det enda vi fann. Dalriporna har förmodligen dragit sig in i dalgångar där det fortsatt ligger snö eller uppe bland sten och vide där de åtminstone hjälpligt smälter in och är dolda från luften. Större delen av den statliga marken är avstängd för rendrivning och vi var därför hänvisad till de få öppna områdena där vi vanligtvis inte jagar och där snön i stort sett helt hade tinat bort. För att nå snön var vi tvungna att gå en lång ansats på ca 15 km där vi övernattade i stuga och sedan gick ytterligare ca 4 km och klättrade upp på lite drygt 1000 m höjd. Inte så otippat fann vi endast fjällripor på den höjden bland stenskravlet och som de flesta vet så har inte fjällripan samma beteende som dalripan att ”trycka” för att undvika upptäckt. Jag tror jag provade alla varianter för att komma i skottläge men det var helt omöjligt att överraska dem. Aras uppvisar i alla fall fortsatt ett mycket fint lugn i både fågeltagningarna och vid skott även om han av och till då han är trött kan prestera en eftergång på ripor som han inte fått någon som helst vittring av och helt enkelt springer över. Så min sista variant på att komma i skottläge var att nyttja samma taktik som jag gör under vinterjakten då riporna är mycket skygga, jag sätter hunden på ståndet eller säger åt den att bli kvar och smyger själv fram. Uppenbarligen ansåg riporna att jag utgjorde det största hotet då de satt kvar för hundarna men tog till vingarna direkt jag var tillräckligt nära. Aras klarade i alla fall att sitta lugnt kvar medan jag ålade fram bland stenskravlet och avlossade ganska fruktlösa skott efter dem. Hur som helst är det i alla fall ett kvitto för mig att han besitter viktiga egenskaper vid jakt då den är som svårast.

Oavsett hade vi fina soliga dagar om än med en lite för stark bitig västlig vind på de högre höjderna och ner mot -8 grader nattetid. Det var faktiskt rätt skönt att nyttja stugboende vilket just nu är det enda alternativet för mig då jag pga problem med den ena foten inte på egen hand klarar att bära ut tält och utrustning någon längre sträcka. Återigen är jag så tacksam för mina trogna kamrater som inte bara bär tunga klövjeväskor utan också turas om att ”bogsera” mig uppför fjällsluttningen då jag har sämre kraft än jag brukar pga foten. Jag är i vart fall glad att jag kan ta mig ut och trots kortare dagar, tuffare väder och skyggare fåglar så är det något speciellt med att vara den här tiden på året helt själv med bara hundarna som sällskap. I mitten av nästa vecka ger vi oss ner till Härjedalen för ytterligare senhöstjakt men den här gången på våra egna marker i skogen.

CIMG9822 (1280x960)

Den ena dagen snö…

IMG_1213 (1280x853)

och den andra dagen sol och tö…skiftande väder och skiftande förhållanden i oktober

CIMG9838 (1280x960)

Ovärderlig hjälp på väg mot snön, hundarna fick turas om att ”dra lasset”

CIMG9891 (1280x960)

Tyvärr låg snön alltför högt upp på de få öppna områdena

CIMG9872 (1280x960)

På drygt 1000 m höjd var det fjällripa som vi fann. Aras lyckades få rätt bra tryck på dem men inte tillräckligt för att jag skulle komma i skottläge

CIMG9862 (1280x960)

Kyliga nätter, ner mot -8 grader och frost och ytkäle som låg kvar även dagtid på skuggsidor

CIMG9894 (1280x960)

Teamet på väg hem, nu inväntar vi lite vitt på backen på lägre höjd och fler öppna områden innan vi gör ett nytt försök

 

Publicerat i Jakt | Lämna en kommentar

Höstjakt, en resumè

CIMG9790 (1280x960)

Detta det vi lever för…

Veckorna under hösten har som vanligt rusat fram alldeles för fort, knappt har vi njutit av att starta jakten så är vi redan framme i början av oktober. Sedan den 24 augusti har jag i stort sett bara varit uppe och vänt i Järpen, tvättat någon maskin med kläder, fyllt på med hundmat och visat av mig på universitetet på det som varit obligatoriskt. Kvällarna har gått åt till att läsa så att jag klarat tentor och har det inte blivit tid för bildredigering och inlägg på kennelsidan. Det får därför bli en resumé av höstens jakt.

CIMG9735 (1280x960)

ChaCha och Mara, två rutinerade damer vid det här laget som såg till att vi fick goda middagar

Den första jaktveckan tillbringade vi på traditionellt vis i tält men den här gången i Härjedalsfjällen istället för norra Jämtlandsfjällen som vi brukar. Med på turen var också Peter med Unna och Patrik med Niak. Vi hade rätt gott om ripa så unghundarna fick chansen att både göra misstag och lära sig av dem och jag tror att poletten började trilla ner riktigt ordentligt på dem då vi också fick fälla fågel för dem. Mara och ChaCha som numera får anses som gamla och rutinerade gjorde sitt jobb så det var framförallt roligt att se de unga utvecklas mot att bli jakthundar. Unna ser ut att ha mycket av ChaCha i sig och med lite mer erfarenhet tror jag att Peter kommer att få samma roliga jaktupplevelser med henne som jag har haft med ChaCha och hundar bakom henne. Niak som har jagats in på rapphöns behöver fortsatt lite mer tid för att kalibrera till de vilda fåglarnas beteende vilket han kommer att göra med lite mer tid på fjäll och i skog. Niak har precis som Aras en stor jaktmotor och matar på till synes utan att tröttas vilket kommer att vara en bra egenskap då jakt på våra vilda fåglar ofta kan innebära många timmar utan fågelkontakt. Det var också skönt att se att alla unghundarna gick att kontrollera vid renkontakt som vi hade en stor del av och att ingen av dem hade ett överdrivet intresse för dem.

IMG_1183 (1280x853)

Härlig skogsjakt på våra marker i Härjedalen, i år med riktigt bra tillgång på både ripa och orre

Efter den första veckan på fjället åkte vi direkt till vår stuga utanför Sveg och fortsatte där med skogsjakt några dagar fram till älgjakten började. Den här sommar har vi haft en bra föryngring på ripa men även kullar med framförallt orre vilket gjorde skogsjakten riktigt rolig och minst i klass med fjälljakten. I år blev det relativt många dagar på skogen då det den årliga avstängningen för älgjakt på statligmark förlades veckorna efter lotteritiden avslutats vilket medförde att det blev avstängt till 25 september. Aras har därför fått större delen av sin injagning på skog och fortsatte där att göra fina framsteg och lyckades också lära sig att hantera vuxna skogsfåglar förutom riporna. Under andra veckan i september startade jag ChaCha två dagar på skogsprov vilket genererade i ytterligare ett 2:a pris i ökl. Fortsatt har jag problem att stoppa henne på fallapporter då de faller nära henne men hon har en fantastisk fågelhantering då hon var en av de få hundarna som klarade att hantera fåglarna och prestera jaktbara situationer vid båda proven. Vid det första provet i Älvdalen hade hon ett stånd för två vuxna orrar där hon fick stå länge och som lättade på för långt håll för skytten, sedan gjorde hon två rapporter på tjäder som satt i träd vilket inte heller räknades som jaktbart. Oavsett är ChaCha en hund som i stort sett alltid ser till att skapa chans på fågel oberoende av årstid, en högt värderad egenskap för mig som jagar från säsongstart till säsongsslut.

20170925_162332 (1280x768)

Aras en unghund som är ett gott stycke på väg att bli en riktigt duktig jakthund

Den här hösten är jag framförallt nöjd med att Aras har fortsatt att utvecklas fint som jakthund. Han ser ut att ha fått de egenskaper som jag så högt värderar vad det gäller fågelhantering och som jag har i ChaCha och leden bakom henne. För att vara så ung besitter han ett lugn och balans i fågelsituationer som man inte så ofta ser hos unga hundar med lite erfarenhet. Aras har precis som ChaCha förmåga att växla mellan luft och markvittring och på så sätt gå nära inpå fågel, börjar de trots det röra på sig som de kan göra den här årstiden ”ringar” han fast dem och håller kvar dem till jag hinner fram. Under förra veckan tillbringade vi ett antal dagar på Flatruet och då fällde jag också de första riporna för honom på egen hand vilket är en fantastisk känsla och för mig det optimala kvittot på samarbete och att unghunden har börjat förstå vad jakten går ut på. Jag har också startat Aras på en jaktprovsdag på fjäll. Tyvärr kom han aldrig i fågel då vi hade oturen att gå mot andra unga hundar som antingen körde ”strike” på alla ripor i terrängen eller stod tomt så att vi snällt fick stå och vänta större delen av vår släpptid. Oavsett jobbade Aras stenhårt hela dagen och fick mycket gott omdöme men som sagt inget pris.

Några bilder från höstens jakt, fler finns på facebooksidan

 

CIMG9656 (1280x960) (2)

 

CIMG9781 (1280x960)

CIMG9708 (1280x960)

 

CIMG9763 (1280x960)

IMG_1169 (1280x853)

IMG_0233 (2)

Publicerat i Jakt | Lämna en kommentar

Med hopp inför hösten

IMG_0923 (1280x853)

 

I skrivande stund är det inte mer än 17 dagar till jaktpremiären, även om det inte varit så mycket till sommarväder har dagarna verkligen rusat fram. För egen del har den till stor del bestått av rehabträning och tyvärr har jag nog en bit fram innan jag rör mig som jag brukar. Jag räknar dock med att ta mig upp på fjället även om jag får gå betydligt mer begränsat än jag är van. Hundarna däremot är alla i fin form då det fått följa mig då jag cyklat mountainbike i skogen och simmat i tjärnen varvat med någon apportträning. Vi har precis återvänt från vår stuga utanför Sveg och trots att hundarna inte har gått på släpp ännu så har vi lyckats springa in flera fina tjäderkullar och någon ripkull under motion och hjortronplockning.

Sista helgen i Juli jobbade jag och David på VästgårdGamefair mässan bla i montern för Huntland och hundarna fick då följa med oss under hela dagarna och ligga i ro bakom montertältet. De tre vuxna visste att de skulle klara det fint men det var otroligt skönt att se Aras koppla av lika bra som de trots att vi var granne med skjutfältet och det var mycket liv och rörelse i övrigt på mässan. När de smattrade som mest under någon skytteuppvisning och då de sköt någon form av salut med kanonskott kikade jag runt hörnet på mässtältet för att se hur Aras reagerade men han låg lugnt och vilade med halvslutna ögon. Hittills har jag inte haft någon skotträdd eller ljudberörd hund vilket jag är otroligt tacksam för men kände ändå att det kanske var lite väl mycket för en så ung hund. Hur som helst klarade han det fint och hittills känns det som att BPH protokollet stämmer rätt bra, trygg, nyfiken, inte berörd av ljud/oväsen och social.

IMG_1035 (1280x853)

Långa dagar på mässan, sådana här gånger är jag glad att vi har hundar som kan koppla av i alla situationer och miljöer. Extra skönt då de vi jobbade med och montergrannarna gav positiva feedback över de lugna hundarna på baksidan montern. 

IMG_1040 (853x1280) (2)

Aras och jag passade på ett gå in i RoyalCanin montern då deras foton på väggarna väckte minnen och nostalgiska tankar….Aras poserar framför sin gammelmormor Bris och Atla, två hundar som gav mig så otroligt mycket både i vardagen och under jakt och vars minne för alltid finns bevarat som diamanter i mitt hjärta…

Aras fortsätter att utvecklas fint och jag har hopp om att han fortsätter där han slutade i våras under vinterjakten. Apporten fixar han galant och vi har ett prov inplanerat i dagarna. Fortsatt uppvisar han ett lugn och balans i alla situationer vilket jag uppskattar högt. Jag har ställt ut honom på två utställningar under sommaren, en inofficiell och en SKK utställning under helgen som gick. Han har fått bedömningen Exellent på båda två vilket jag tycker är helt godkänt med tanke på att han är ung och dessutom hanhund. Jag är riktigt nöjd med bedömningen på SKK utställningen då det var Ann Carlström som var domare och hon är inte den som ger ut höga bedömningar gratis. Om Aras kommer att bli någon Cert hund får framtiden utvisa men det viktiga för mig är att han får bedömningen goda vinklar och utmärkta rörelser då det är springa och jaga som han ska klara av. Kritiken från den inofficiella utställningen: ”65 cm hög, Utmärkt helhet, proportionerligt byggd trots sin storlek. Bra huvud med lätt ramsnos. Fina ögon, bra öron, bra hals. Utmärkt överlinje, kors och svans. Kraftfull utan att bli för tung i bröst. Goda vinklar ger utmärkta rörelser. Bra ben och tassar. Bra päls”.

Då jag är ledig augusti ut kommer vi efter apportprovet att återvända ner till vår stuga i Härjedalsskogarna och tillbringa de flesta dagarna där fram till det är dags att packa ryggsäcken för de första jaktdagarna på fjället.

CIMG9605 (1280x960)

Flocken följer med på hjortronplockning, de får turas om att bogsera upp en halvhalt matte och bära klövjeväskor. Fin träning under fler timmar får både dem och oss.

IMG_1052 (1280x853)

Underbara myrmarker som under sommaren bjuder på träning och bär och hösten på fin jakt på både skogsfågel och ripa. 

CIMG9493 (1280x960)

CIMG9515 (1280x960)

IMG_0913 (1280x853)

CIMG9630 (1280x960)

 

CIMG9535 (1280x960)

 

CIMG8184 (2)

 

Aktiviteter under sommaren som ger fin träning två och fyrbenta inför jaktsäsongen. 

Publicerat i Livet i vardagen | Lämna en kommentar